14 december 2012

Åldersnojja

Jag vill inte bli gammal.

Åtminstone inte om det innebär att jag är beroende av andra, oavsett om jag vid det laget är medveten om det eller ej. Att bli till en last och upphov till ständigt dåligt samvete för mina mest älskade är något som skrämmer mig. Oerhört. Därför har jag en överenskommelse med min yngste son - jag skall göra allt som står i min makt för att leva tills jag blivit 75. Sedan får dagsformen avgöra. Mina erfarenheter och upplevelser på nära håll ger mig all anledning att fundera i dessa banor. Jag har till och med kommit så långt att jag skulle kunna tänka mig att återinföra ättestupan. Med den "lilla" skillnaden mot förr, att den skulle vara självvald. Innan jag blir för sjuk. Dement. Orkeslös. Beroende.

Du kanske tycker att det låter groteskt? Ligger förmodligen något i det. Själv tycker jag ändå att mina tankegångar mest av allt är egoistiska. Jag vill bli ihågkommen som den människa jag är, inte som ett ihåligt skal av någon jag en gång var.

4 kommentarer:

  1. Jag hoppas på att jag blir en pigg och glad pensionär utan krämpor.
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Tycker det låter rätt sunt och förståndigt jag.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Tack - kanske det? Men mest egoistiskt ändå, tror jag....

    SvaraRadera