11 juni 2014

Konfirmation - för andra och sista gången



Så fick vi då förmånen att fira en konfirmand igen. Det är ju inte helt självklart, så jag är extra glad att båda mina söner ville ta det steget. Även om jag inte tror att de kommer springa benen av sig till kyrkan i fortsättningen (det gör ju nu inte jag heller, i ärlighetens namn), så värdesätter jag ändå att de tagit sig tiden och möjligheten att lyssna, lära och bilda sig en egen uppfattning om tro, medmänsklighet, trygghet och kärlek. Jag tror det kan vara en byggsten som är värdefull att ha med sig på livets väg, oavsett vad man sedan väljer att göra med den.

Som vanligt var gudstjänsten fin och känslofull. Jag tror att jag mest satt och log fånigt genom tårarna när konfirmanderna läste, berättade, visade film och sjöng de allra vackraste sånger med sina änglaröster. Till råga på allt var även denne son korsbärare under utgångsprocessionen.

Sedan åkte vi hem och åt tårtan som jag varit uppe till 04.00 för att få till. Först var det meningen att det bara skulle bli en Pavlova, men så ångrade jag mig i sista stund och gjorde en Vit Princess med jordgubbar i stället. Förutom att den såg ut som en halshuggen konfirmand i kåpa (upptäckte den likheten lite för sent, kan vi väl säga….) så var det värt alltihop, för den smakade himmelskt! Hela familjen fick genast en ny favorit.

Lagom till middagsdags kom guddottern med mor och bror och stöttade upp firandet som (om du frågar mig) haltar lite när det bara blir vi fyra i familjen. Det är fint att ha en reservfamilj som kan rycka in när det behövs! 

Sambon tog på sig ansvaret att lära lillebror allt om hur man hanterar en vattenpistol, som han fått i treårspresent. Han är ju rätt snabblärd, så det dröjde inte förrän han vände sig om mot sin välgörare och tryckte av. Senare avslutade vi dagen med en promenad till sjön i det vackra vädret, där hunden och de yngsta barnen badade, trots att vi vuxna tyckte det kändes iskallt. 

Nu återstår bara att välja ut en bild som duger till tackkort. Vi har tre favoriter som går att modifiera i det oändliga. Några exempel följde med här. Synpunkter mottages tacksamt!

7 kommentarer:

  1. Jag gillar den glada bilden bäst:) Svårt val dock, alla var fina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag gillar ju svartvitt!! Men ynglingen själv röstar på den där det syns mest kyrka och ja, jo - jag tror jag börjar hålla med….

      Radera
  2. Vad det händer mycket i er lilla by.. Jag har läst allt jag missat här nu och jag ler ofta när jag läser dina rader..
    Tårtan ser ju jättesmarrig ut och var säkert det med.

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  3. Antar att det är du som är skyldig till tårtan. Det var en väldigt trevlig ide.
    Fantastiskt fina bilder som vanligt.
    Väääldigt stiliga söner sedan. Hon mitt emellan skämmer inte sikten heller.... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och tack! Hon i mitten tycker jag mest liknar Plupp i Bondmoreformat. Men jag gillar ju både Plupp och bönder, så….. ;)

      Radera
  4. Jättefina bilder o fint skrivet. Min favorit är den med lite kyrka, mycket av sonen i förgrunden.... fast svartvitt är fint det också o speciellt med det fina leendet där.
    Kram C

    SvaraRadera
  5. Åh vad fina bilder! Konfirmation är nåt speciellt. Min yngsta som har en utvecklingsstörning blev inte konfirmerad det året som var tänkt då de inte kunde få ihop en grupp. Året därpå hade hon bestämt sig för att inte konfirmeras.
    Det som har varit och är störst när det gäller sånt här så är det när de tar studenten. Vänta bara! Då är det känslosamt så man håller på att gå sönder.
    Kram!

    SvaraRadera