18 april 2011

För fjorton da'r sedan...


...var det kanonföre. Nu är det påskvecka och snön är i stort sett borta.
Går det alltid så här fort?

Ikväll var det avslutning på gympan. Vår superduktiga ledare har bestämt sig för att sluta efter fem år. Även om jag förstår henne, så tycker jag nog att det är lite synd. Jag kommer att sakna hennes energi och frenesi. Och mest är jag nog rädd att den nya kommer att lägga in en massa koordination och krångliga stegkombinationer som jag inte fixar.

Jo, det är ju inte alla som kan stoltsera med meriten att ha blivit utslängd från ett aerobicspass, p g a fnitter till följd av bristande koordination...

2 kommentarer:

  1. Du verkar vara en rådig människa vid dina sinnens fulla bruk och därför är det extra trösterikt att följa dina inlägg om snösmältningen och förstämningen som infinner sig därav - det är alltså inte bara jag som känner snösorg! :-)

    SvaraRadera
  2. Klart vi inte är tokiga, men säkert väldigt få som känner så här. Lika jobbigt varje år....:(

    SvaraRadera