En god vän förde mig in till den allra vackraste och sorgligaste blogg jag någonsin läst. Jag undrar hur länge jag orkar följa den unge mannens resa med den förtärande, förhatliga sjukdomen i bagaget.
Så ofta. Hela tiden. Drabbas alltför unga, alltför många av det outhärdliga, ofrånkomliga, oåterkalleliga. Och ingen av oss vet hur lång tid som är utmätt för just oss.
Ta därför väl vara på tiden. Familjen, vännerna och - dig själv.
Ska spana in bloggen!
SvaraRadera