23 oktober 2013

Du missar väl inte tåget?

Lika lite som jag hinner reflektera över vad och hur jag skriver numera, lika lite kommer jag mig för att läsa - böcker, artiklar, bloggar, betraktelser, texter. Framförallt inte på djupet, med eftertanke och känsla.

Men ibland snubblar jag i hastigheten över ett guldkorn som får mig att hejda mig mitt i ögnandet över skärmen. Stanna upp och reflektera, ge mig tid att låta texten sjunka in. Läsa om och begrunda. Ta till mig.

Som den här.

Sa jag att jag alltid haft ett särskilt förhållande till järnvägen? Alltifrån barndomsvännens fascinerande modelljärnväg, via perrongerna i Schweiz där älskande möts och skiljs än idag, rälsbussvisslans rop i öde bygder, det taktfasta dunket mot rälsen och 70-talets banvallar som får bära skulden för mina morbröders förkortade liv.

Romantik och vemod, förväntan och faror - som livet självt.

4 kommentarer:

  1. Nu blir jag påmind om alla mina tågresor hem till Östersund när barnen var små.. Nattåg var det och jag betalade alltid för hela sovkupen så att vi skulle få vara för oss själva.. Vi sov alltid så gott till det taktfasta dunket..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  2. Tack för ditt fina tänkvärda inlägg!
    Trevlig helg och må så gott!

    SvaraRadera
  3. Hej svejs! Passar på att skicka dig en liten hälsning från ett minst sagt blåsigt Falkenberg. Har läst igen lite hos dig och dina bilder är ju superfina med nya kameran och alltid lika roligt att läsa dina inlägg.
    Kram!

    SvaraRadera