22 oktober 2013

En ängel gick förbi

För exakt 20 dagar sedan skrev jag om honom. Jag hade haft det lite tuffare än vanligt den där dagen. När jag kom för att hämta alstren jag beställt (alldeles för sent egentligen, men inte desto mindre färdiga i tid) berättade han att han varit sjuk i veckan och ställt in den planerade och efterlängtade resan till barn och barnbarn i Umeå. Och kanske (alltid lika omtänksam) skulle vi undvika den sedvanliga kramen för smittorisken. Men jag bedyrade att jag hellre blev smittad än att gå miste om en av hans kramar, särskilt efter en sådan dag.

Nu får jag bära med mig den stunden för alltid. För han jag kände som spelemannen, krukmakaren och möjligen den vänligaste man jag någonsin mött, ja, en av dessa änglar på jorden - har lämnat oss för att fortsätta sin himmelska gärning där han förmodligen alltid hört hemma. Aldrig kunde jag väl tro att det skulle bli sista gången vi träffades. Tomrummet och saknaden är ofantlig, obeskrivlig, ofattbar. Naturligtvis allra mest och främst för familjen, många varma tankar till dem, men även för alla oss andra. I hela bygden.

Sov i ro allra finaste O.

6 kommentarer:

  1. Åh så bra den kramen ska kännas så här i efterhand.Jag har gjort nåt liknande en gång. Jag ringde ett samtal som jag lika gärna kunde ha skjutit på framtiden. Det var nog mitt viktigaste telefonsamtal någonsin så här i efterhand. Jag gör som C och skickar en kram.

    SvaraRadera
  2. Åh, kramar tillbaka! Tack! Vissa människor lämnar detta jordelivet mer sakensamma än andra - O är (kan inte förmå mig än till var) precis en sådan.

    SvaraRadera