Det är kopiöst mycket på jobbet just nu, Guldkväll, Fisketing, en journalist som är ute och snurrar längs Fiskevägen, möten, seminarier och ja - allt!! Det mesta är ju ändå roligt och inspirerande och framåtsyftande, så därför går det ändå bra. Men till vissa av våra aktiviteter kommer alldeles för lite folk och när en person vi är beroende av för att kunna genomföra en av dessa aktiviteter beter sig som en krutdurk som kommit för nära elden så snart vi tar kontakt för att få besked om vissa saker - ja då blir jag trött. Alldeles matt, faktiskt.
Så skönt då att få åka till Offerdals vänligaste, snällaste krukmakare, tigga sig en kram och hämta priserna till morgondagens utdelning på kommunens Guldkväll. Att sedan komma hem, äta raggmunk med sönerna och "drängen", skämta om högt och lågt och långsamt landa gör mig hel igen. Bara sambon kommer från kvällens möte, ska jag prova att tigga mig en kram av honom med. Tyvärr brukar han ju vara betydligt mera svårflörtad på den fronten. Men, skam den som ger sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar