1 oktober 2013

Prioriteringar, prioriteringar


Nu återstår bara att hålla alla tummar och tår för att sonen får E på provet. Så kanske det känns mer som att det verkligen lönade sig att jag skippade gympan (igen) igår för att "hjälpa till". Det blev i alla fall färgglada och välstrukturerade minneskartor och plötsligt var religion inte " det tråkigaste som finns" och "onödigt att lära sig". 

Funderar om man ska försöka sig på att "illbe" som en god vän uttrycker det. Det är ju ändå kristendomen de har prov på, så om det ska löna sig att be om världsliga saker, borde väl detta kunna passera, eller? Dessutom tycker jag att nu om någonsin borde vi ligga bra till för att bli bönhörda, med konfirmand nr två i huset och tre kyrkobesök inom en månad. Fast, trots de stora bristerna i min så kallade "kristenhet", säger mig något att det förmodligen inte alls är så det hela funkar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar