Det här fina paret huserar ovanför vår verkstad. Så länge LG hade traktorer och lastbilar igång brydde dig sig inte det minsta om mina fotograferingsförsök. Men när det blev tyst lyssnade de noga och försvann sedan in i skogen. Lite surt då, när jag - för sent - märkte att jag glömt ställa om vitbalansen. Tur det finns Photoshop....
Ute stormar det och härinne tänder vi ljus och tänker på alla dem som inte är med oss längre. Livet är kort. Jag oroar mig ibland över att jag inte gör och åstadkommer tillräckligt. I vardagen, i jobbet, i livet. Att jag inte lyckas med något så där värst bra, överlag. Läser Mikael Nyqvists "När barnet lagt sig" och konstaterar att jag ändå är lyckligt lottad, trots mina brister och tillkortakommanden. Jag behöver aldrig gråta för att det är som det är. Däremot har jag nära till tårar när någon fattas mig. Som ikväll, när jag påminns om hur många som lämnat oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar