Äntligen kom snön! Fem minusgrader och ett champagnepuder över marken. Barnen är lika glada som jag. När jag kom hem klockan åtta var de fortfarande ute och åkte snowracer för fullt.
Själv hade jag varit på Turistbyrån för lite överlappning med min efterträdare. En märklig känsla. Som att vara gäst i sitt eget hus. Så hemtamt, men ändå förändrat. Lättnad över att inte längre vara ständigt pressad, stressad av allt som borde göras och skulle ha gjorts, men också en saknad av arbetsuppgifter, medlemsföretag, dynamik och atmosfär. Tänk om jag visste vad jag ska bli när jag blir stor. Om jag ska bli det, överhuvudtaget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar