3 november 2011

Blåst på middagen

Häromkvällen var jag så där planerad, förutseende och husmodersaktig. (Det händer inte ofta,minsann!) Svängde ihop en Makaronipudding så att resten av familjen bara behövde sätta in den i ugnen dagen därpå, och sedan skulle jag få komma hem från jobbet och sätta mig vid dukat bord till en färdig middag, var det tänkt.

Döm om min förvåning, då jag möttes av denna syn:


Nu hade de inte ätit allt själva och visst är det kul med middagsfrämmande. Men jag hade ju gärna varit med själv också, om vi säger så. Nu fick det bli en nostalgitripp till ensam-före-familjen-tidens middagsvanor - fil och knäckemacka. Det gick det med, men jag kan inte påstå att jag saknar det.

2 kommentarer:

  1. Stackars dig! Kan nog känna att någon är skyldig dig en middag.

    SvaraRadera
  2. Var nog inte så synd om mig - mest snopet! Och jagfår väl vara glad att maten man jag lagar är uppskattad och att de inte petar i den - trots allt...

    ...och jag blev bjuden på middag av busschauffören dagen efter... :)

    SvaraRadera