Svinnovember

Jag är måttligt förtjust i november. I vanliga fall brukar det vara kallt och mörkt. Nu är det bara mörkt. Så mörkt att när jag körde hem ikväll kom på mig själv att undra vart jag var, egentligen. Det syns liksom inga kännetecken på sidan av vägen, när man kör i kö med bara halvljuset på.

Och värmen. Den tar ju aldrig slut!! En arbetskamrat kom på sig själv att få vårkänslor när han gick ut på lunchen idag. I november. Ingen snö i hela vårt avlånga land, skidläger som ställs in och tävlingspremiärer som är hotade. Växthuseffekt? Möjligen.

Och de som bor vid asfaltvägar - fattar de hur lerig en grusväg kan bli en varm november? Jag tvivlar. På jobbets parkering är jag ensam om den speciella utsmyckningen på bilen, men redan i Krokom på ICA-parkeringen har jag sällskap av flera. Eftersom jag definitivt inte kunnat beskriva det bättre själv, så länkar jag i stället till Stefans version om hur det är att bo vid en landsväg, denna svinvarma november.

Det, enligt mig, förträffliga uttrycket "Svinnovember" har jag lånat av Peter Swedenmark, krönikör i lokaltidningen LT i många år.