En vecka senare

En hel vacka utan blogginlägg. Men det har verkligen gått i 120. Umeå var bra. Schysst hotell, bra konferenscentrum och massor med mycket god mat. Guidningen i beckmörkret av Gammlias samevisten, Sävargården och Långfilspuddingen till efterrätt slår det mesta. Men det blev verkligen ingen tid över. Förutom den halvtimma jag smet över till Olssons tygaffär och köpte material till en lampskärm. Det var väl bara sisådär 30 år sedan sist jag gjorde en, och inte blir det billigare än att köpa färdigt, men vi hade som en idé om hur den skulle se ut och då är det bara till att göra.

Mellanlandade hemma med tvätt och busstädning - igen! Sedan åkte jag och barnen till syster med familj. Uppvaktning av guddotter, leverans av urväxta kläder till världens sötaste lille hockeyfantast och hans dito syster, bad i badtunna och bastu, promenad och mossplockning i skogen, släktpåhälsning och ljuständning i minneslunden, hann vi med. Och umgås med the Svenssons i lugn och ro förståss. Alltid lika efterlängtat.

Farsdagsfirandet uteblev. Om man inte räknar köpt frusen illsöt tårta och en blomma till svärfar. Sambon har jag  inte sett på hela veckan. Han verkar stressad. Varför vet jag inte, för vi har inte pratat mer än par ord under samma tid. Det blir så ibland i den här familjen. Och jag har lärt mig att vänta tills alla är sig själva igen. Och har tid.

Kylan uteblir fortfarande. Vi längtar minusgrader, som på vägen hem igår. Vi åkte genom ett frostigt sagolandskap, som lovade vinter. Men här är ännu 5 grader plus, lerigt och geggigt. Eländes.