Läslycka

Jag har alltid läst. Mycket. Men aldrig poesi. Har tyckt att det är konstigt. Tungt. Överklass? Inte för mig, i vilket fall. Nu sitter jag här, läser Öijer och tycker att det är....... bra. Fortfarande konstigt, men vackert och fascinerande. I soffhörnet sitter yngste sonen uppkrupen, invirad i fleecefiltar. Han läser också. Kanske även han, för första gången.

-"Jag tror jag läser lite till", säger han och mina ögon fylls och rinner över sådär lite lagom.

Tack, Thomas Halling, som öppnar dörren till böckernas underbara värd! Lättlästa berättelser som underhåller alla åldrar - den kombinationen är annars svår att hitta.