17 mars 2009

Kära återseenden

Idag kom L in på byrån. Bara så där... Sist vi sågs var för snart tre år sedan när jag precis klarat teorin på MC kortet. Då var han i Östersund och riggade ÖP:s nya tryckpress. Nu hade han varit i Trondheim på jobb, bilade hem till Uppsala med alla saker och tittade in till mig på en fika! Sicken tur jag har!!! Stackarn fick väl inte en syl i vädret - så glad var jag över att se honom att det bara bubblade över i min iver att försöka delge honom allt som hänt de senaste tre åren på en kvart. Nåja, han såg inte alltför lidande ut...

Det var den andra dagen i rad som jag blev överraskad av vänner som jag inte mött på ett tag. Igår ringde nämligen J, min fd arbetskamrat som en gång i världen "adopterade" mig och mina väninnor som "storasyrror". Han och hans familj har precis drabbats av en oerhörd tragedi och jag blev djupt rörd över att han ringde mig, för att själv berätta om det. I morgon har jag gjort mig lite ärenden in till sta'n, så vi ska ses över en lunch. Då kan jag åtminstone få ge honom en redelig kram. Tror också att en pratstund "som förr i världen" kan göra oss båda gott.

Undrar vem den tredje blir, av "killkompisen ur mitt förflutna" som dyker upp? Det brukar ju alltid vara tre av allt, när det händer något.......

1 kommentar:

  1. Tack för att du kikar in hos mig och lämnar kommentarer. Det blir som ett kvitto/bekräftelse på att någon faktiskt läser det jag skriver. Kramelikram Katarina

    SvaraRadera