22 mars 2009

Naturens lagar

När Killarnas kompisar åkt hem idag ( en ville stanna längre, men jag var så egoistisk att jag sa att nu fick de allt pallra sig hemöver, för jag skulle ut och åka skidor!) tog jag hunden och begav mig till skogs på en liten skidpromenad.

När vi vände hemåt började Herman dra så konstigt (han är lite lat, så det är ingen större bonus ur draghälpssynvinkel att ta honom med). På spåret låg en massa fjädrar och plötsligt fick jag syn på en stor, fin, men död tjädertupp bara några meter på sidan om spåret. Jag stannade och tog mig fram till fågeln och såg att bredvid den låg även en död tjäderhöna. Båda var tufsiga och ätna på, men inte mycket. Konstaterade att det måste varit en rejält stor rovfågel som tagit dem eftersom det i övrigt inte fanns några som helst spår på platsen. Så långt allt väl, men vad jag inte kan förstå är varför den dödat båda och sedan knappt ätit något?

Varför bete sig på detta onödiga vis? Jag vill ju så gärna tro att djuren i mångt och mycket är klokare än oss människor och inte skulle slösa med moder Jords gåvor på detta sätt. Men nu vet jag inte längre. Med en känsla som närmast var att jämföra med besvikelse, stakade jag de sista kilometrarna hem.

2 kommentarer:

  1. Anneli min kära vän du har inte tänkt tanken att det kanske va du och Herman som skrämde iväg denna rovfågel? Jag är övertygat att när ni pallrat er därifrån mumsade den vidare.........:)
    Kram//Anna

    SvaraRadera
  2. Jodå, tanken slog mig, men de döda fåglarna var lite väl nedkylda för det... Eller så kommer den tillbaka ännu senare, eller så blir det någon annan i näringskedjan som får sig ett skrovmål. Du kan lite på att jag ska dit och kolla igen!

    SvaraRadera