Tack för stöttning och support allihopa!! Jag tror, ärligt talat att det är värre för sambon och svärföräldrarna än för mig. Men ändå, jag har ju kommit att tycka rätt bra om de där dumma, fina, tidskrävande djuren. Även om respekten fortfarande sitter i, är jag åtminstone inte livrädd för dem längre. Men som Kreativa skrev - ibland kan det komma lösningar från oväntade håll. Vi får se, det kanske finns en strimma hopp ännu, trots allt....
Och för att svara på Bondhustruns undran - de står just nu uppstallade, alla 8 köttdjur. Ja, du förstår, snacka om småskaligt. När jag först kom hit var det mjölkkor och närmare 25. Men saker har förändrats på dessa 15 år. Sambon har lagt ner en del verksamheter och startat andra. Jordbruket är ett ben av många att stå på och förmodligen inte det mest lönsamma. Men ändå stommen, grunden. Och visst, det finns ALLTID något att göra. Om man bara vill.
Men, jag som har en annan bakgrund, jag har lite svårt att acceptera det emellanåt. Jag vill göra andra saker. Bara umgås med min familj - inte alltid jobba. Och jag behöver komma hemifrån. Träffa, se, prata med andra. Om annat. Särskilt som fördelningen av ansvar och sysslor härhemma till viss del lever kvar efter normer som var gängse för nå't århundrade sedan. Vi har dessutom glatt kastat oss ner i alla de där fallgroparna det hela tiden varnas för och toppat med halvdelad ekonomi. Men det går. Fungerar. Och så länge det gör det, så är det ju någonstans ändå bra. På nå't märkligt vis.
Sitter i exakt samma sits. sambon har jobb jobb jobb alla dagar i veckan dag som natt, och resten åt mig. Och sedan ekonomin då...delad men ändå inte.
SvaraRaderaMen det funkar ju ALLDELES UTMÄRKT så länge men drar jämt. då det ju faktiskt är byggt på hänsyn,tillit och gemensamma mål. Problemen kommer väl om man skulle få för sig att byta ut sambon alternativt bli utbytt. men då måste dom ju lyfta näsan ur jobbet först. =)
Apropå det ekonomiska - jag hittade den här broschyren som var rätt bra.
SvaraRaderahttp://www.lrf.se/Documents/best%C3%A4ll%20material/Medlem/k%C3%A4rlek%20100902enkelsidor.pdf
Och jag känner som du - ibland vill jag ha dötid. Det har vi ju förstås, vi slappar ibland, umgås, men det finns ändå alla de där sysslorna i bakhuvudet. Mest för min man - men det påverkar ju hela familjen.
Det är så viktigt med egen tid och fritid med familjen.
SvaraRaderaKram
Bara vetskapen om att inte vara ensam gör allt ännu lite lättare, tycker jag. Kärleken väljer ju, som bekant inte grässtrået den faller på...
SvaraRaderaBroschyren är bra - den har legat på bordet här i huset, men kom liksom aldrig längre. Ja, ni vet!
Separera känns absolut inte aktuellt och för den delen har nog ingen av oss tid med det heller. ;)