För att undvika eventuella missförstånd vill jag först bara deklarera att jag faktiskt älskar såväl båda mina söner som sambon. Men ibland.......
Kommer hem från två dagars fullspäckat schema med jobbet i grannlandet, åker på affären och kompletteringshandlar till både oss och svärföräldrar inför helgen, ringer hem och dirigerar familjen att äta innan jag kommer eftersom jag blir så sen.
Förstå då mitt mått av frustration när jag kommer hem och INGEN har plockat ur eller i diskmaskinen sedan jag for hemifrån. Jag bet mig i tungan mer än en gång för att inte helt förstöra fredagsstämningen. Vilken tur då att Peter Jöback sjunger på Världens Barngalan och yngste sonen svänger ihop en halv sats Rocky Road.
Jämnvikten humörmässigt återställd, ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar