Norge må ursäkta, men vårt fokus ligger på morgondagen. Då ska vår F konfirmeras. Det känns stort. Eftersom jag är lite pro-kyrkan sådär, eller åtminstone vad den står (borde stå?) för när det gäller etik och moral och hur vi människor borde vara mot varandra, så känns det även som en rätt viktig milstolpe i F:s utveckling och vårt liv.
Vår församling har dessutom löst det på ett föredömligt sätt - en liten grupp för de med extra särskilda behov med egen undervisning och i morgon konfirmeras alla tillsammans. Vi har handlat present, och för att markera att det är fest har vi förberett god mat och tårta. Farfar verkar ha ångrat sig, men L & barnen kommer och konfirmanden själv är helt nöjd med upplägget. Nu ska jag bara stryka folkdräkten också....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar