Skolforum. Möten där vi klassresresentanter förväntas insupa information ur skolans värld och ta ansvar och komma med kloka inlägg till gagn för lärare och skolledning.
Jag har varit ifrån den där tillställningen ett tag. Kunde inte förstå varför vi skullle sitta på ledig tid i timmar och gå igenom samma information som vi sedan fick höra på alla föräldramöten (var på den tiden då jag varje termin gick på tre st).
Ikväll var det (åtminstone för mig) ny information, men, som någon mycket riktigt påpekade - varför inte skicka ut allt i förväg och använda tiden till diskussioner?? Å andra sidan hade jag ju inte kunnat läsa det ändå, för kallelserna skickas av någon anledning med post och inte med mail. Det senare har jag rätt bra koll på, men posten - allt som inte är räkningar har en förmåga att hamna någon helt annanstans.
Sedan satt vi där - den misstrogne, den kritiske, den som vill berätta och veta allt, den som inte säger ett knyst och så jag, som liksom är en blandning av alltihopa - både för mycket, för litet och kanske inte alltid 100% relevant.
Dagens tema var mobbing och den nya Olveusrapporten. Det höjdes upprörda röster över den stora andelen elever, som upplever sig mobbade eller kränkta. Men jag tror nog tyvärr inte att 5 respektive 7% på något vis är missvisande, om än alltför högt. Ser mig bara omkring bland mina vuxna vänner - hur många upplevde inte detsamma som barn??? Klimatet i dagens skola och samhälle har ju dessvärre inte heller mjuknat de senaste åren.
Vi pratade om hur vi får barnen att vilja och våga tala med en vuxen och om pojkars brist på empati. Sedan satt vi där och var rätt nöjda med oss själva, på gränsen till självgoda; vi som engagerar oss, vi som har barn som inte har "några" problem, vi som har goda föresatser och idéer om hur allt bör och skulle kunna vara.
Naturligtvis är jag både stolt och glad över att ha en son som är världsmästare i empati och en som alltid berättar hela sanningen till sist. Men det ger mig ingen garanti för att inte just mina söner skall bli mobbade eller, för den delen; mobbare.
Tillsammans tror jag ändå att vi kan stötta och stärka dagens barn och ungdomar att bli morgondagens kloka och empatiska vuxna. Men, det kräver både tid och kontinuerligt arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar