Stank och stinka

Efter fyrhjulskörning i grusgropen, ettårskalas hos en av två av världens bästa K:or och den gruvsamma vetskapen om att skolan börjar igen i morgon, orkade yngste sonen inte riktigt mera.

Han låg där i sitt rum, ville först inte ens släppa in någon, men så småningom lirkade jag mig in i rummet. Då gömde han sig i sängen, att bli tröstad var inget alternativ, i stället proklamerade han uppgivet med gråt i rösten:

-Mitt liv stinker!!

Varvid LG sticker in huvudet och konstaterar:

- Självklart. Jag har just släppt en brakare.

Då måste vi bara skratta allihopa - märkligt hur befriande skratt kan verka. Nu sover han nämligen sött, min lille kille.