Var både okoncentrerad och trött på jobbet idag. Är bara att inse - heltid vore inget för mig. Skjutsade Eric till Nälden på fotbollsträning ikväll och fick glädjen att träffa folk som jag inte sett på länge. Nu sover barnen och LG är med bussen någonstans i Västerbottens inland, tror jag. Själv kollar jag längdåkning från Canmore, längtar till morgondagen i slalombacken och att det snart är OS.
Samtidigt, många mil härifrån, vacklar en släktings hälsa och ännu längre bort är livet tungt för en god vän. Jag önskar så innerligt att jag kunde vara där för dem, göra något för att de skulle må bättre. En lättnad ändå att veta att det finns andra som kan.
Må alla mina goda tankar fyllda med styrka, tröst och närvaro färdas över himlavalvet till er.
jaa. Vi som känner dej vet ju att du vill ( och nästan lyckas ) räcka till för alla, men visst räcker det väl jäklikt långt med att viljan finns? Det blir nog kanon i backen i morgon. Kanske tom solen tittar fram. Kram Vergeld
SvaraRaderaTack, tror jag? Och solen sken =).
SvaraRadera