Foto: Daniel Nilsson
Jag har ju liksom aldrig haft något riktigt tema här i bloggen. Den är ju mer min dagbok, min hårddisk, för att hålla reda på vad som hänt och händer i mitt och familjens liv.
Men nu, och i knappt två veckor till är temat givet - det blir en temporär OS-blogg. Kanske för att väldigt mycket i mitt huvud just nu kretsar just kring OS. Det är nästan svårt att hålla koncentrationen på jobbet, dels för att jag är lite småtrött efter något för lite sömn, dels för att tankarna redan kretsar kring hur vi ska synka det vanliga livet med TV:s OS tider.
Eftersom vi ändå tog oss till Almåsa för lite friåkningsträning i snön och snålblåsten, missade jag ACO:s kanonlopp och Helenas andra besvikelse. Hoppas, hoppas hon snart kan hitta tillbaka till glädjen och självförtroendet igen.
Lagom efter en kopp kaffe och semla (fuskade i år och köpte bullar, men fyllde dem åtminstone själv) hade grabbarna kommit till sängs och det var dags för herrarnas jaktstart. Jag hade inte vågat hoppas på Björn, men han gjorde det!! Och på vilket sätt - t o m jag blev stum!
Visst finnns risken att tvivlen och resonemanget går i samma spår som när Kuzmina vann, för det är både förvånande och djupt imponerande när någon som inte haft världens bästa upplägg på försäsongen går och vinner OS-guld. Men, nu är de ju två som bevisat att det är möjligt. Återstår bara att se fram emot intervjuerna, vilket lär bidra till en och annan ny Ferry Tale.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar