Åsså tror folk att livet på landet är lugnt och händelslöst.... Glömmer aldrig mina vänners skeptiska uttalande när jag bestämde mig för att flytta till LG. - Vad ska du göra där? Och se'n den dagen jag flyttade har det väl i princip inte varit en lugn stund. Eller som min schweiziska kompis R konstaterade efter en vecka hos oss:
-Ja, du sa ju visserligen att det alltid händer något hos er. Men jag trodde det var så'nt som alla barnfamiljer säger. Nu vet jag bättre.
Idag var det en lite väl händelserik dag. Igen.
Började med en sväng till Buan för att släppa ut kvigorna. Upptäckte då att den Brudsporre jag såg häromdagen hade sällskap. Räknade till 80 bara i korsningen!
Hem, släppa ut hönor, mata gris, en kopp kaffe och några sidor i boken senare kommer svägerskan ångande. Grisen har rymt!!! Det tog sin lilla tid, men vi fick in den till sist igen. Den såg bara så rolig ut där den glatt skuttade omkring. Tänk "Emil och griseknoen" - så förstår du.
I samma sekund som grisen bestämde sig för att kapitulera,ropar LG. Fläktremmen på farfars bil hade lagt av. I Änge. Så det var bara för mig att hämta de strandsatta där. Är det inte förrymda grisar så är det dito pensionärer.
Resten av dagen har jag varit huslig. Lagat tårta till svägerskan som fyllde år och mat till alla inklusive gäster här på gården. VM-finalen undvek jag i det längsta (näpp, jag gillar inte fotboll, jag), genom att surra med AM i telefon, plocka, diska och styra upp lite i köket. Har hunnit skriva en slutredovsining av ett förstudieprojekt för jobbets räkning också. Såg ändå de sista minuterna och segermålet - lagom så. F var desto mer engagerad och konstaterade i samband med slusignalen:
- Jag vill också spela fotboll.
Jadå, gubben, det fixar vi. Men kanske inte just idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar