För- och nackdelar

Jo, jag befarade ju att det kunde hända. Förr eller senare, och nu har det hänt. Jobbet kräver så förhållandevis lite och är så pass lugnt att jag liksom vaggas ner i någon långsam inneffektiv baktakt och får inte ens det lilla jag har att göra gjort. Sådant som tar 25 sekunder låter jag ligga och vänta. Och vänta. Tills någon frågar om det är gjort och jag inser att - Nej, det är det inte! Pinsamt.

Skärpning bruden! Särskilt som jag inför hösten blivit erbjuden nya (fler?) arbetsuppgifter av den art som kräver lite mera och som jag gärna och hellre jobbar med. Men då får jag ju bara inte schabbla med det enkla jag har att uträtta idag. Nog med det. Färdigvilat. Klart för att komma igen med full fart.

Har också fått ny tidsfrist för att bestämma mig om jag vill tillbaka eller jobba kvar när tjänstledigheten tar slut. Svårt val. Allt har sina för- och nackdelar. Och så har jag ju alltid så svårt för att bestämma mig....

En fördel med denna arbetsplats insåg jag i förra veckan. Jag kunde enkelt ta lång lunchrast och friskvårdstid, bara för att promenera ner på Hofvallen och titta på Särskolans DM i Friidrott. Tål att sägas igen - idrott i sin vackraste form! Fick heja på sonen som tog guld i de två grenar han tilläts delta i.
Han var rätt nöjd han med!

Stora killen

F är på övernattning med skolan. Så avlägset det känns, första gången, när jag kollade att alla telefoner fungerade, knappt sov en blund och inte slappnade av en sekund bara för att få höra att allt hade gått hur bra som helst.

Nu packade han, läste t o m packlistan själv! Tog med sig mobilen, bara för att konstatera att han inte hade några pengar kvar, men det behövde han ju inte heller, för han hade nog ändå inte tänkt ringa.

De växer, de små liven.

Skolk

Vi skolkade från städning och bymiddag och "föreningshuset". Lite dåligt samvete får man ju, men med allt som ligger på härhemma kände jag att det fick lov att bli så här i år. Jag missade ju även klassåterräffen i går kväll - 30 år sedan vi gick ut nian. Hur är det möjligt?

Tycker nog att vi nyttjat dagen bra i alla fall. Plockade, betalde räkningar och frukosterade i en behaglig mix. Sedan iväg till Maries Trädgård (vilken oas!) för inköp av sommarplant, till oss, svärfars och gravarna. (Tänker att våra föräldrar hade omtanke om oss även efter sin död, när de önskade sig begravningsplats i minneslund.) Några tomatplantor, kryddor som jag inte hinner så själv och en - pion(!!) slank också med. Städade ur förrådet till lägenheten innan det bar hemåt för middagslagning och förberedande av Morsdagstårtan.

I ladugården blev det inga kycklingar, men en höna ligger ändå tjurigt kvar. Undrar om det är värt att prova med nya ägg??

Kommentarsutbyte

Hmmm, jag kan inte kommentera som jag vill längre. Försöker räkna ut vad jag gjort fel den här gången då....

...och lösningen är - håll mig till Mac:en!

Maskin Expo och transportsträcka

Det är lite tyst här. Tiden, den tiden som just nu inte räcker till för mina dagliga små noteringar. Men jag tror att vi ser en ljusning. Sista lasset från lägenheten gick igår kväll. Slutstädningen har vi lejt bort, det är bara extraförrådet som jag har lovat fixa och det tror jag inte tar så lång tid. Känns framförallt skönt, men samtidigt kommer tomhetskänslan. Även om hon redan varit borta i hela tre månader, så är det först nu som det blir tydligt. Definitivt. Lägenheten tom, alla saker undanstoppade, undanröjda. Borta.

Sedan hör det ju till saken att vi envisas med att flänga runt på en massa galej och galenskaper också. Maskin Expo. Jo, jag tackar... Vi var inte ensamma tjejer P & jag. Men om vi säger så här - det var inte direkt någon kö till tjejtoan. Även om maskiner inte är min paradgren, så måste jag erkänna att det fanns en hel del intressant att kika på, fascineras och imponeras av. Han som bredde en macka och serverade öl med en Huddig, de kromglänsande lastbilarna, (även om t o m LG utfäste nördvarning för några av lastbilsägarna) traktorer och tillbehör som jag inte hade en aning om att de fanns (säger bara JCB Fastrac - den skulle man ha råd med - egen stol till medåkaren!) och tjejen från grannbyn som rattade en grävmaskin i en av utställningsmontrarna. Att vi dessutom fick möta Magnus Samuelsson som signerade killarnas tröjor, spanade in en bastutunna som t o m jag gick igång på (är ingen bastumännsika egentligen) och fick åka Skylift 50 m upp i luften, förhöjde definitivt upplevelsen. I mitt nästa liv ska jag bli kranförare! Tänk att få sväva högt ovan allt på jobbet .

Det blev en dryg dag och med barn trötta av en hel dags flängande och provsittande i olika maskiner, blev sightseeingen i Stockholm den allra kortaste. P som aldrig varit i huvudsta'n förut fick med sig Olof Palmes mordplats, Hötorget, Sergelstorg och T-Centralen från den komprimerade hemguidade turen. Och inte att förglömma - Pizza Hut på Klarabergsgatan. Vilken personal!! Som de tog emot oss och våra slutkörda barn. Sänder en tacksamhetens tanke! Att sova på hotell är ju alltid lite extra för både barn och vuxna, medan bussresan hem däremot inte är så mycket att orda om.....

Sedan vi kom hem har det, som sagt, varit fullt upp. Även på jobbet, och det känns riktigt bra. Just nu har jag precis avslutat mina hemarbetstimmar för att övergå till att göra en insats på röjningsfronten inomhus. Det är nästan så att någon av de där minitraktorerna vi såg på mässan kunde ha varit till god hjälp.

Från helg till helg

Brukarrådets familjehelg var precis lika bra som den alltid brukar vara. Intressanta föreläsningar, trevliga familjer att stifta nya bekantskaper med för såväl barn som vuxna och en fristad där allt är normalt och vi kan helt och fullt vara oss själva tillsammans med andra. Denna gången dessutom med fantastiskt god mat! På lördagskvällen spelade Schocktreatment - F:s och mina nya favoriter. Tre killar som kanske inte allt går så lätt för i vardagen, men med bandet de bildat rockar de skjortan av vem som helst.

Tja, hade nog tänkt göra en utförligare beskrivning av lägret, men nu stundar en ny helg - Maskin Expo i Barkarby. Hurra! Not. Men ändå.

På TV:n går en komedi om Special Olympics. Hm. Har sett för lite för att ha någon åsikt. Men vår egen "lille" Olympier fick sin första rakapparat idag och vips hade vi eliminerat likheten med "Ronny & Ragge".

Se'n kan jag inte låta bli att fundera lite över hur samtalen mellan Obama och Netanyahu kommer att utveckla sig.

En vanlig kväll

Lägenhetstömningsfri kväll och jag tvättar, packar och bokar in mat och aktiviteter till sambons två förestående bussresor. Jo, för PRO resan till Höga Kusten i juni, den blir av minsann. Och grabbarna säger att de ska vara kvar hemma. Alldeles själva. Ooooii, vad det pirrar i min mage då. Kan man söka LSS för hembesök när föräldrarna schappat, tro?

Har även läst ikapp bloggar, hittat två potentiella kajaker i realistiskt prisläge för att konvertera från drömstadiet, och konstaterar att efter helgens regn är det nästan sommar. Men, jag brukar alltid så i trädgårdslandet sista helgen i maj, så det ska jag göra i år med. Man ska hålla på traditionerna.

Tidsprioritering

Just nu finns det bara ingen tid för att blogga i mitt liv. Vill ju så gärna skriva om helgen - och ska det! Så snart vi tömt klart den där lägenheten....

På läger

Sitter på Åre Continental Inn med en halvtaskig uppkoppling. Men maten är god, rummen helt OK och sällskapet det allra bästa. Vi är på familjehelg med Barnhabiliteringens brukarråd. Lite lyxkänsla, faktiskt.

Om man skulle ta och vila ögonlocken lite

Efter en seg dag på jobbet träffades familjen i sta'n över ännu lite mera snabbmat. Sedan drog sambon till Sveg med bussen. Han har inte kommit hem än. Jag och barnen åkte på Jula och inhandlade cykelställ (jag har till sist fått mer än nog av cyklar utan stöd som ligger vårdslöst slängda lite varstans runt gården), sedan gjorde vi oss en tur till Bonus och spanade av årets kollektion av trädgårdsmöbler. Av priserna att döma, får det nog bli ytterligare ett år på pappas stockbänkar. Men det var kul att provsitta och drömma. E kärade ner sig i en hammock och F konstaterade att parasollet är den viktigaste detaljen.

Efter ett arbetspass i lägenheten bar det av hemöver. När grabbsen lagt sig blev det hundpromenad. Snälla grannen hade klippt hundens klor - själv hittade jag inte ens tången. Jag oroar mig lite över att en av hönorna kan lida av schizofreni, eller är det normalt att lägga ankstorlek på äggen? Och så har jag hittat en kajak på Blocket, men säljaren vill inte riktigt svara på mina mail. Får ringa imorgon. Men nu; sängen!! Är så obeskrivligt trött, precis som batterierna till kamerna är slut - igen.

Kanotpremiär

Tidigare än jag alls kan minnas! Det var helt magiskt. Sådant hjälper att för en stund glömma alla tråkigheter, måsten och oklarheter som återigen likt en tidvattenvåg väller in i våra (i mitt tycke), för tillfället redan rätt prövade liv.
Och jag önskar mig en kajak mer än någonsin förr....

Säsongsmix

Vilken märklig dag. När jag åkte till jobbet i morse var det 8 grader och grabbarna vägrade lämna långkalsongerna hemma. När jag kom hem var det +24 i skuggan och de hade svidat om till shorts.

Vid farstukvisten trängs familjens cyklar med alla skidpar som väntar på att bli vallade inför sommarförvaringen. I sta'n var det nästan som att man kunde stå och se på när löven slog ut på björkarna. Härhemma är det ännu några dagar kvar, men i år behöver vi i alla fall inte oroa oss för att de inte ska hinna slå ut till skolavslutningen.

Mera vår

Insikten av hur mycket det ryms i en 2:a med kök gör mig smått panikslagen över vad det i så fall ryms på en gård med två boningshus, ladugård, verkstad, 2 båthus, uthus och diverse förråd.....

Helgen har, som sagt, ägnats åt lägenhetstömning. Blandade känslor. Vi har en del kvar, men det har ändå gått bra. Tack och lov fick vi hjälp att bära in hyllkonstruktionen till förrådet. Däremellan har vi även hunnit med cykelinköp och cykelförsäljning för yngste sonens räkning. Änu mera skräpmat, som får mig att uppskatta vår egen hemlagade så mycket mer. Ett gruslass till guddotterns sandlåda. Lite kaffe utomhus i solen och söndagskvällsfika med grannfamiljen.

Det känns ändå

Guddottern och jag på sportlov.

Vi har tagit itu med det nu. Lägenhetstömningen. Efter att ha känt mig som en tjuv om natten som rotar och snokar i en annans hem, gick det efter ett tag över till effektivitet och rutin. Nu m å s t e vi tömma. Det är bara att plocka, slänga, paketera och skjuta sentimentaliteten och känslorna åt sidan och - just do it!!

Det blev pizza till middag - så stor att det räcker till lunch i morgon också. Sedan köpte vi glass, som vi har rätt mycket kvar av i frysen. L och gudottern i svart tyllkjol och rosa gummistövlar, så bedårande söt, kom förbi. L hjälpte till att packa porslin - gick i ett huj! Och det är extra gott att få en kolakladdig kram av en 2-åring sådana här gånger.

Väl hemma är jag så trött, så trött. Vi sitter utslängda i vardagsrummet med var sin dator, var för sig, men ändå tillsammans. Så knasigt. Men ikväll orkar jag bara inte bry mig.

Filosoferar

Bloggvärlden kan tydligen vara elak, se endast till sig själv, produktplaceringar och vinstsyften. Jag känner inte den världen. För mig började bloggandet som ett modernt alternativ till dagboksskrivandet och ett sätt att hålla kontakten med vänner och släktingar långt borta. Idag har jag hittat nya vänner, både sådana som jag har mycket gemensamt med och sådana som gör mig nyfiken på saker jag har väldigt lite erfarenhet av. En startade "Fjällbloggarna" - en länklista som hjälper oss att hitta varandra och allt Fjällrelaterat i bloggvärlden. Där får jag vara med, fastän jag endast är en fjällbo-wanna-be. Tack för det! Men kanske är det så att det viktiga är var hjärtat känner sig hemma?

Hur som helst - Fjällbloggare och andra, dessa ny bekantskaper ger mig så mycket. Andra perspektiv, vackra bilder, nya recept och en märklig men fin cybergemenskap. Jag är både glad och tacksam över att få vara en del av detta!

Och för att återgå till ursprunget - dagens dagboksanteckningar; Isen har nu definitivt lämnat sjön, och med den försvann även de spelande orrarna. Två av hönorna har lagt sig att ruva - spännande! Och så börjar jag bli liiite sugen på att plocka fram hojen. Bara det blir någon grad varmare igen, så....

Ljuset

Ljusets återkomst är en lycka och stor källa till glädje. Men varje vår, i maj och juni, verkar det som att jag får någon slags ljusöverdos. Det är helt omöjligt att komma i säng. När jag borde ligga och sussa sött, drabbas jag av ett aktivitetstvång som gör att jag bara måste fixa, ordna, göra allt det där som inte blivit gjort medan solen ännu sken och utesysslorna pockade på uppmärksamhet. Vilket resulterar i ett antal för få sömntimmar varje natt, som i sin tur medför ett lätt komaartat tillstånd frampå eftermiddagarna. Helknasigt.

En ät- och sovklocka à la Skalman kanske inte hade varit så dumt?

Om jag hade vetat...

... hade jag knappast trott på 't. Och om jag förstått att detta skulle bli sanning en dag, hade jag då handlat annorlunda? Förmodligen inte, för sannolikheten att jag frivilligt skulle åka med på det vi nu bokat in för hela familjen är så liten att jag undrar om jag verkligen har gått med på det. Jag får ta hjälp av Tage Danielsson för att förstå hur det sannolikt gick till. När jag nu osannolikt nog, beställde flyg och skrev in även mitt namn bredvid barnens på rumslistan till - Maskinmässan!

Säg, vad gör man inte för kärleks skull?

Nytt fokus

1:a maj har inte längre samma betydelse som förr. Åtminstone inte för mig. Just i år innebär 1:a maj inledning av den "Stora städmånaden". Hur gärna jag än skulle vilja ta en skidtur till.

Vi har jobbat på rätt bra idag - slängt minst ett halvårs sopsortering, tvättat, sorterat strumpor, slängt lite till, plockat, diskat, krattat och fixat ungefär en femtedel av gräsmattan (lika omtyckt som den stora tomten är för lek och fritid, lika onödigt stor känns den vid krattning och klippning). Några sådana här dagar till så...

För övrigt har vi lokaliserat ett orrspel på andra sidan sjön och Hallouimisäsongen är igång.