Maskin Expo och transportsträcka

Det är lite tyst här. Tiden, den tiden som just nu inte räcker till för mina dagliga små noteringar. Men jag tror att vi ser en ljusning. Sista lasset från lägenheten gick igår kväll. Slutstädningen har vi lejt bort, det är bara extraförrådet som jag har lovat fixa och det tror jag inte tar så lång tid. Känns framförallt skönt, men samtidigt kommer tomhetskänslan. Även om hon redan varit borta i hela tre månader, så är det först nu som det blir tydligt. Definitivt. Lägenheten tom, alla saker undanstoppade, undanröjda. Borta.

Sedan hör det ju till saken att vi envisas med att flänga runt på en massa galej och galenskaper också. Maskin Expo. Jo, jag tackar... Vi var inte ensamma tjejer P & jag. Men om vi säger så här - det var inte direkt någon kö till tjejtoan. Även om maskiner inte är min paradgren, så måste jag erkänna att det fanns en hel del intressant att kika på, fascineras och imponeras av. Han som bredde en macka och serverade öl med en Huddig, de kromglänsande lastbilarna, (även om t o m LG utfäste nördvarning för några av lastbilsägarna) traktorer och tillbehör som jag inte hade en aning om att de fanns (säger bara JCB Fastrac - den skulle man ha råd med - egen stol till medåkaren!) och tjejen från grannbyn som rattade en grävmaskin i en av utställningsmontrarna. Att vi dessutom fick möta Magnus Samuelsson som signerade killarnas tröjor, spanade in en bastutunna som t o m jag gick igång på (är ingen bastumännsika egentligen) och fick åka Skylift 50 m upp i luften, förhöjde definitivt upplevelsen. I mitt nästa liv ska jag bli kranförare! Tänk att få sväva högt ovan allt på jobbet .

Det blev en dryg dag och med barn trötta av en hel dags flängande och provsittande i olika maskiner, blev sightseeingen i Stockholm den allra kortaste. P som aldrig varit i huvudsta'n förut fick med sig Olof Palmes mordplats, Hötorget, Sergelstorg och T-Centralen från den komprimerade hemguidade turen. Och inte att förglömma - Pizza Hut på Klarabergsgatan. Vilken personal!! Som de tog emot oss och våra slutkörda barn. Sänder en tacksamhetens tanke! Att sova på hotell är ju alltid lite extra för både barn och vuxna, medan bussresan hem däremot inte är så mycket att orda om.....

Sedan vi kom hem har det, som sagt, varit fullt upp. Även på jobbet, och det känns riktigt bra. Just nu har jag precis avslutat mina hemarbetstimmar för att övergå till att göra en insats på röjningsfronten inomhus. Det är nästan så att någon av de där minitraktorerna vi såg på mässan kunde ha varit till god hjälp.