Jo, jag befarade ju att det kunde hända. Förr eller senare, och nu har det hänt. Jobbet kräver så förhållandevis lite och är så pass lugnt att jag liksom vaggas ner i någon långsam inneffektiv baktakt och får inte ens det lilla jag har att göra gjort. Sådant som tar 25 sekunder låter jag ligga och vänta. Och vänta. Tills någon frågar om det är gjort och jag inser att - Nej, det är det inte! Pinsamt.
Skärpning bruden! Särskilt som jag inför hösten blivit erbjuden nya (fler?) arbetsuppgifter av den art som kräver lite mera och som jag gärna och hellre jobbar med. Men då får jag ju bara inte schabbla med det enkla jag har att uträtta idag. Nog med det. Färdigvilat. Klart för att komma igen med full fart.
Har också fått ny tidsfrist för att bestämma mig om jag vill tillbaka eller jobba kvar när tjänstledigheten tar slut. Svårt val. Allt har sina för- och nackdelar. Och så har jag ju alltid så svårt för att bestämma mig....
En fördel med denna arbetsplats insåg jag i förra veckan. Jag kunde enkelt ta lång lunchrast och friskvårdstid, bara för att promenera ner på Hofvallen och titta på Särskolans DM i Friidrott. Tål att sägas igen - idrott i sin vackraste form! Fick heja på sonen som tog guld i de två grenar han tilläts delta i.
Han var rätt nöjd han med!
Jag har också ett sånt arbete där jag styr min egen tid. Det är ju perfekt att kunna dra iväg på sånt här. Visst är det roligt och gå på idrott när barnen är med. Tyvärr missade jag barnbarnet som vann sitt lopp när han sprang för någon vecka sedan. Stolt kom han hem med en Guldmedalj.
SvaraRaderaKram Inger
Jo, det är ju bra, men just nu har jag 6 mil till jobbet. Det känns väl "sådär"...
SvaraRadera