F är på övernattning med skolan. Så avlägset det känns, första gången, när jag kollade att alla telefoner fungerade, knappt sov en blund och inte slappnade av en sekund bara för att få höra att allt hade gått hur bra som helst.
Nu packade han, läste t o m packlistan själv! Tog med sig mobilen, bara för att konstatera att han inte hade några pengar kvar, men det behövde han ju inte heller, för han hade nog ändå inte tänkt ringa.
De växer, de små liven.
Visst är det en konstig känsla!
SvaraRaderaman blir lixom inte lika viktig för dom. det känns lite skrämmande att tänka att snart behöver dom en inte alls (nästan =) ). Hemska tanke.
Visst är det härligt när man känner att de har koll på läget själva. Ibland får jag bita mig i tungan för att inte komma med alltför mycket "glöm inte det", "har du fått med dig det?" o.s.v. Jag blir så glad när barnen själva förstår vad det måste ha med sig.
SvaraRaderaKram Inger
Kreativa - ja, nog är det med skräckblandad förtjusning jag ser dem frigöra sig steg för steg.
SvaraRaderaOch Myran - visst är det härligt! Och ibland lite förvånande. Särskilt med våra barn, tror jag.