27 maj 2012

Den långa resan hem

Joråsåatt. Tre fjärdedelar av resenärerna har drabbats. Vi misstänker matförgiftning eller vinterkräksjukan i en särskilt aggresiv majform. Det som började så bra slutar nu med att alla kommer att minnas Exporesan 2012 som "Den gången då alla spydde". Om någon över huvudtaget vågar boka en resa med detta bolag igen.....

Uppdatering: Vi kom hem. Endast två till insjuknade under resan. Jag och barnen har fortfarande "klarat" oss. Men vi tar inget för givet och sover med hinkar vid sängarna i natt. Chauffören/sambon fick körhjälp (snacka om att vi hade rätt sorts gäster med oss!) men väl hemma däckade han direkt. Jag handlade lite på vägen hem - en blomma till barnens farmor och en tårta till oss alla. Jag och lillebror har smakat. Tyckte vi kunde få det när det ändå är Mors dag. För sedan fick jag städa bussen själv. Tvätta orkade jag inte, blev bara en hjälplig kattvätt av framrutan. Skulle tro att den här resan lär vi garanterat minnas hela livet.

8 kommentarer:

  1. Usch, jag lider med er. Fy vad tråkigt när det blir så även om ingen kan hjälpa det.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. fy fan, lider verkligen med er.. Kram

    SvaraRadera
  3. Tack för omtanken ! Nu hade ju just jag och barnen turen att inte bli sjuka (ännu?), men det blir ju så trist för alla ändå.

    SvaraRadera
  4. Vad synd att det blev så. Hoppas ni har klarat er! Blir säkert bättre nästa gång.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Åh nej, brukar ju snabbt gå över, den där sjukan. Men så förbaskat trist att drabbas.
    Min kära far o sambo var i Turkiet och åt "smörgåsbord" som stod mitt i solgasset. Behöver jag säga hur det slutade!!

    Kram Eva

    SvaraRadera
  6. Det där låter som en sann mardröm. Fy farao! Var det en restaurang som var boven? Sånt ska man väl anmäla i så fall.

    SvaraRadera
  7. Kreativamaj 28, 2012

    Huvva då!!
    jag tänker mest på städningen av den där bussen.Kan inte ha varit kul.

    SvaraRadera
  8. Ja, såna här upplevelser brukar man skratta gott åt när det gått ett tag..
    Självklart längtar mina stolsdynor hem, dit de hör hemma=))

    Kram Maidi

    SvaraRadera