Var på konfirmandföräldramöte ikväll. Jo, det är ju så bra ordnat alltihopa med "särkonfirmanderna" ( hm, sa dock inte att jag gillade lilla gruppens benämning direkt) som läser i sin egen grupp och har egna aktiviteter, men ändå kommer att konfirmeras tillsammans med den stora gruppen. (Vad ska man kalla dem då tycker ni?)
Men när vi sitter där frågar en mamma om vilken dag man förväntas infinna sig och kan ta med släkten ( jo, det är så finurligt uträknat att två församlingar läser tillsammans och sedan håller man samma konfirmation två dagar - en i var kyrka) och insikten slår ner i mig som en bomb:
Vi har ju i princip ingen släkt kvar som kan komma på sonens konfirmation. Mormor, morfar och faster vakar från sin himmel, farmor snurrar på i sin egen lilla värld bara några hundra meter från kyrkan och moster med familj har ju fullt upp att bara få ihop sitt eget schema för tillvaron. Lite svårsmält för en så'n som jag som kommer från en stor släkt med mostrar, morbröder, farbröder och fastrar och en ofantlig mängd kusiner, som liksom alltid bara dök upp vid alla dessa olika tillfällen, när det fanns något att fira. Visserligen i olika konstellationer beroende på anledningen, men det fanns ju så många att ta av att de räckte ändå alltid "till". Och när det nu kommer till mina barns högtidsdagar, finns nästan ingen kvar. Det känns både tomt och sorgligt.
Nu får F sällskap av oss tre och farfar, som resolut klargjort att han vill följa med.
Tack och lov för det!
Vi kan komma om ni vill, på sonens konfirmation.
SvaraRaderadottern sa att hon saknade er idag, de e väl kul att höra. kram linda
Jaaaa! :)
RaderaHör av mig.
Våra släktingar har inte heller alltid möjlighet att komma - kusinkonkurrens på båda sidor. Kul med kusiner i samma ålder men saker som konfirmation, student osv krockar ju ibland. Och bor man då 60 mil från varandra så blir det lite tunnsått i släktledet. Men vi har alltid bjudit goda vänner i stället, vi är några familjer som faktiskt mer känns som släkt än goda vänner vid det här laget:-)
SvaraRaderaJamen se där - en himla finurlig lösning, som vi nu anammar med hull och hår!!
RaderaNär är det dags för den stora händelsen då så man vet om man jobbar eller inte. Kanske kan få med mig iaf en liten gammelmoster på en liten tur till Landön :) /Monica
SvaraRaderaGulle dig!!
RaderaJavisst , är det sorgligt när människor man älskat och haft nära sig helt plötsligt bara är borta..
SvaraRaderaIdag fick vi faktiskt ett inbjudningskort till en konfirmation. Det är gubbens systers barnbarn som ska konfirmeras.
På Fredag åker vi mot Jämtland för några dagars vistelse i vår stuga. Mest är det för att frakta upp en massa saker vi tagit från torpet som nu ska dit upp i stället. Vädret ska väl inte bli så bra men det blir nog mysigt ändå..
Kram Maidi
Ni har i allafall konfirmation för de. När min dotter skulle konfirmeras 2005 så blev det aldrig någon. Vi var på info men det fanns inget direkt intresse för kyrkan att anordna nån sådan grupp. Vi valde att avvakta men sen ville inte dottern gå när hon blev äldre så hon är inte konfirmerad och lider inte speciellt av det. Hon gillar inte kyrkan.
SvaraRaderaKram Inger