13 juni 2016

I min lilla vrå av världen

Första gången sedan killarna började skolan som vi inte fick gå på skolavslutning. De hade nog tyckt det varit lite pinsamt om morsan dykt upp på gymnasiet med folkdräkt, blommor och tårar i ögonvrån.  Skolavslutningar är ju något speciellt, som alltid triggat alla mina sinnen – vemod, glädje, ljus och lite sorg.  Saknar det , men är också nöjd över att livet nu går in i en ny fas. Tid och möjlighet att få vara sig själv närmast. Hur egoistiskt det än må vara.

Hur som, en av sönerna kom hem med ett diplom och en biocheck – för mest närvaro i sin klass under läsåret. Vilken fin uppmuntran!! Han som alltid gått till skolan utan knot, fastän han emellanåt tyckt att det varit både pest och pina. Att äntligen få ett erkännande för sin plikttrogenhet och nit. Fint! Att dessutom mattebetyget höjts två snäpp, bara sådär, var ju en extra bonus.

Såsom traditionen bjuder, blev det i alla fall tårta frampå kvällskvisten. Jag hade dock lite sparsamt med tid för att fixa, så det blev en snabbvariant som inte riktigt fick samma betyg som jordgubbstårtorna brukar få. Men nu är den slut i alla fall.

Efter den där träningsorienteringen tog jag kontakt med en bekant/f d arbetskamrat som jag vet orienterar och fick finfina tips om var man kunde gå direktbanor i helgen. Sagt och gjort. Köpte in mig på mitt livs första sprint på lördag  – och sedan långbana på söndagen. Var precis lika kul nu, om inte ännu mera!!!  Naturligtvis har jag ännu för dålig kondition och kartläsningen ÄR rostig. Men. Roligt är det. Tror man skulle kunna säga att jag har ett rätt allvarligt passionerat förhållande till orienteringen.

Och så mycket energi det ger se'n!! Hann i lördags både med middag i sta'n hos en god vän och att så i trädgårdslandet, medan sambon satte potatis och ungarna hade andra uppdrag. I söndags blev det inköp och plantering av lite  sommarblommor i krukorna på bron, förutom sedvanliga tvätt- och hushållsbestyr. Blev även en hundpromenad till liljekonvaljstället, bara för att få plocka in några och känna doften.

Och som om inte det var nog - idag skrev sonen upp för AM kortet (OK - transportsträckan dit HAR varit lång) och klarade sig! På första försöket. Hurra för honom! Och grattis till pappan som redan börjat räkna ut vilka traktorer som behövde flyttas och vart i sommar.......

Samtidigt som vi njutit och glatts av de små tingen i tillvaron, har världen återigen skakats av ondskan som visst inte verkar  ha några begränsningar alls. Den här gången i Orlando.

3 kommentarer:

  1. Det är trist när man inte får följa med på skolavslutningen längre, men du får se fram emot studenten ;)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp - kör dubbelt upp + tvillingkusinerna om två år :)

      Radera
  2. Ja du dom små liven växer snabbt, om du känner för stor längtan att gå på avslutning nästa år få du mer en gärna komma till Aspås, då har du en guddotter som alltid blir glad när du är med. Jag har även sagt att vi ska prata med dig om orientering för dom har provat lite på skolan och hon tycker att det är roligt. för länge sedan vi sågs men det blir väl snart kanske, nu har dom ju klarat av vattkoppor båda två..skönt att det är gjort. Många kramar från Linda och Aspås trollungarna.

    SvaraRadera