Grå novemberdagar

Det är så grått, så grått. Som att leva i ett dassigt mjölkpaket. Jag har varit helt slut hela helgen. Stackars R har endast fått sig en promenad till kohagen och en biltur till affären att lägga till sina upplevelser i Sverige. Men igår kväll tittade vi på bilder från anno dazumal, när det begav sig, i Wartensee. Som vi skrattade, det var en fin tid.

Erik har varit sjuk och hemma från skolan två dagar, jag tror jag har hans virus på ingång i min kropp nu. Hur blev jag annars bara så slut?

I torsdags tappade jag minnet när jag for från jobbet, eller åtminstone var jag alltför disträ för att ha tankarna med mig. Blir ju mörkrädd, kan man vara fullt frisk och lyckas med något dylikt?

Och så har jag pratat med en pappa som har en dotter med samma diagnos som sonen. Bara sådär. Kändes som att vi känt varandra hur länge som helst, fastän det var första gången vi pratades vid. Återigen, allt är lätt, går lätt för oss ,insåg jag när han beröättade hur de haft det med sin dotter. Vi är så lyckligt lottade. Hoppas verkligen vi får tillfälle att prata mera och kanske så småningom även träffas. De bor dessutom granne med min gamla skol- och vandringskompis A. Världen är ibland bra liten....

Lite blandad kompott de senaste dagarna, alltså. Firat lite fars dag idag med kladdkaka och älgköttsoppa. Nu måste jag sätta mig och jobba ikapp lite som jag inte hann i torsdags eller fredags och inte ville göra igår......