På min bloggpromenad nu på förmiddagen dyker denna film upp lite varstans hos dem jag brukar besöka. Många beskriver hur tårarna strömmar när de ser den. Och visst berörs även jag. Men, efter att ha mist alltför många nära och kära i olika åldrar, från kusinbarnet 1,5 år, via svägerskan 58 år, till mamma 69 år (för att nämna några), har jag byggt upp ett skal, ett skydd runt alla känslor kring just cancer. För att orka, för att själv överleva och mobilisera till nästa (?) gång. Men filmens budskap är solklart och slår knockout på mitt försvar.
Det är okej att känna.
Tack
SvaraRaderalägger upp den hos mig också
Cancern är en del av vår vardag se strax före jul. Barnas farfar har bukspottskörtelcancer. Den är grym.
Visst är det okay att känna och filmen berör verkligen.
SvaraRaderaMina barns far gick bort igår för ett år sedan. Han hade lungcanser fast han aldrig rökt i hela sitt liv så nog sjutton är sjukdomen orättvis.
Kram Maidi
Vi är många.
SvaraRaderaKram till er!!