3 september 2011

Att ta sig vatten över huvudet

Det har varit lite fattigt på blogginläggsfronten den här veckan. Kan väl bara sammanfattas som följer: Hösten är här. Alpinträningen ligger i startgroparna, djuren ska tas hem från buan, skolan har börjat och på jobbet är det fullt pådrag.Det tar väl någon vecka eller så att acklimatisera sig.

Och så har jag varit i Härnösand på kursupptakt för distanskursen jag dristade mig till att söka: Litteraturvetenskap; Kreativt skrivande. Träffade många för mig nya, fantastiska, trevliga och intressanta människor. Roligt att ha framför sig; många bra böcker att läsa och diskutera med ett klockrent gäng. Men skrivandet. Du store tid! Är ju definitivt en ny erfarenhet att vara sämst i klassen. Vilka skrivartalanger det finns i den här församlingen! Jag påminner mig själv hela tiden om att jag ju verkligen gör detta bara för skojs skull och att jag inte har några krav på mig. I princip kan jag läsa detta utan att ens bli godkänd. Men, men då har jag ju inte räknat med den lille tävlingsdjävulen som sitter bakom ena örat. Tanken har faktiskt redan slagit mig att hoppa av för att slippa vara sämst, men jag är ju inte den som ger upp i vanliga fall. Ja,ja vi får väl se hur det blir med detta.

Kameran är fortfarande hos "doktorn". Jag har inte ens något hört om hur den mår. Abstinensen var särskilt stor på vägen ner till kusten igår. Vilka färger! För att inte tala om ljuset över havet på promenadjoggingturen jag övertalade mig själv till före frukosten i morse - skirt, lite beslöjat och alldeles magiskt.

Sist, men inte minst har jag hälsat på min moster i Sundsvall. Det var alldeles för länge sedan sist, men ett desto kärare återseende.

5 kommentarer:

  1. Det låter spännande med kreativt skrivande. Du får tala om hur det går och vad man gör. Ha en fin söndag. Kram Katarina :O)

    SvaraRadera
  2. Åh, vad spännande det låter med en sån kurs!
    Önskar jag hade vetat så kanske vi hade varit kursare. Då hade du inte varit sämst längre vilket jag i och för sig tvivlar på att du är nu heller!
    Ser fram emot att höra mer om den :)

    SvaraRadera
  3. Ja, alltså det är en universitetskurs på distans. Aningen mer akademisk än min enkla smak kanske skulle föredra, men vad sjutton! Lite hjärngympa har aldrig skadat. Det stora problemet är att öva hitte-på-skrivandet, som jag var fenomenal på som barn. Men nu, ehhh. Fantasi - hohooo- vart tog du vägen?? Skrivkramp är väl bara förnamnet.

    Men vi får tips om olika tekniker, blir bedömda (uschiamej) och får diskutera både böcker och våra egna skrifter. Alltid lär man sig något! Den stora frågan är väl om jag kommer att hinna med alla inlämningsuppgifter utan att hamna i överambitiösträsket. Typ.

    Men det hade varit kul att ha er som kursare :)

    SvaraRadera
  4. Du som skriver ju så underhållande om livet i ur och skur, sol och regn. Du kan jättebra! Tycker det är fantastiskt roligt att läsa din blogg, du hinner då med så mycket spännande vid sidan av vardagen och verkar ha så härligt mycket energi.

    SvaraRadera
  5. Nämen! Tack, vem du än är! Att skriva lite blogg är en sak, men att skriva seriöst och försöka analysera - ujujuj.... Men! Skam den som ger sig.

    SvaraRadera