När höstens glödande löv fallit till marken och multningsprocessen börjat, då bjuder himlen och skyn upp till ett färgsprakande skådespel varje morgon och kväll, bara solen orkar kravla sig över horisonten. Det är en sådan intensitet i färgprakten att det nästan blir vulgärt.
Desto skirare var då morgonens första solstrålar som kysste Oviksfjällens toppar långt ovan moln och dimma. Och där satt jag i bilen, på väg till jobbet och sjöng skrålade på min favoritpsalm:
"Morgon mellan fjä-ällen, hör hur bäck och flod
porlande mot hällen, sjunga
Gu-ud är god, Gu-ud är god"
Oj så fina bilder, du är minsann lika duktig som du brukar säga att andra är....
SvaraRaderaBor du så att du ser detta hemifrån?
Wow, vilka fina bilder....
SvaraRaderaOj, vad vackert!
SvaraRaderaSom någon klok person jag brukar "säga" - Jag har motiven att tacka för resultatet. :)
SvaraRaderaFantastiskt vackert. Sådant kan man inte stirra sig nog på.
SvaraRaderaSkön söndag!
Kram Katarina :O)