16 oktober 2011

Våra vyer






Jag fick en fråga, om man kunde se vyerna från det här  inlägget från vart jag bor. Det kan man inte. Tyvärr. Annars syns ju Oviksfjällen nästan överalltifrån och är väl i det närmaste ett kännemärke för Jämtland runt Storsjöbygden. Men nej, jag passerar "bara" den utsikten varje dag på väg till jobbet, ca 15 minuter hemifrån. 

Som sagt, är jag ju ingen riktig fjällbo, men en riktigt fjällbowannabee. Och anstränger man sig lite och paddlar tvärs över sjön så ser man ju faktiskt Duvvegaisse och Lappluvan, som för övrigt blivit mitt nya favorittillhåll för vårskidåkning och ensamturer till fjälls. Har man väldigt bra syn, eller förstorar bilderna ovan, så ser man t o m vindkraftsparken. Kanske inte liika kul, men,men...

Annars är det sjön som är central för oss i byn boende. Vidd och vy som för tankarna till hav och fjällkänslor. Vattnet med sina skiftningar från rogivande blank till upproriskt stormande. Sommartid inbjudande till svalkande bad, båt- och kajakturer och vintertid med tjock is  att gå, åka spark, skidor och skoter på. Ljuset över vattnet skiftar hela tiden och reflekteras och blir på så sätt alltid något extra. Och vår del av byn ligger så fint uppradad där på strandkanten, tycker jag. 

6 kommentarer:

  1. Tack för svaret =) ännu en laddning fantastiska vyer.
    Med dina vackra ord sedan så är det nästan så man känner sig förflyttad hem till dig.
    Man får ta sig en utflykt till Jämtland nån gång för att se allt det vackra.

    SvaraRadera
  2. Jomenvisst - välkommen!! Men frågar du mig så är Jämtland helt okej, men det går inte upp mot Södra Lapplands fjälltrakter. Aldrig någonsin. Sådeså!

    SvaraRadera
  3. Hej Anneli!
    Ser att du tittat in i min blogg, så då var jag nyfiken på att se vem du var. Upptäckte då att jag varit inne hos dig förut, men kanske inte lämnat någon kommentar.
    Du har jättehärliga bilder att titta på.
    Apropå mitt nya liv som pensionär, så tar det nog ett tag att acceptera att jag har så mycket tid över, så det kan vara anledningen till att jag känner mig onyttig.
    Men jag erkänner att det är skönt att få tid för sig själv och barnbarnen efter att ha jobbat från det jag var 17 år till 63.
    Ha en bra vecka och jag tittar in igen!

    SvaraRadera
  4. Vilken vacker väg till arbetet. Min väg till arbetet går igenom betonggrå tunnlar, inte lika vackert

    SvaraRadera
  5. Äppelblom - jag minns dig :)

    Susanne - been there, done that. Och kunde inte leva på det viset....

    SvaraRadera
  6. Ojoj, du gör mig ännu mer nyfiken..
    Jag antar att jag berättat att mamma föddes i Bakvattnet och du kan väl bara avslöja om det är nära dig :))

    Kram Maidi

    SvaraRadera