Tre år kan vara väldigt lång tid, men ibland känns det som ingen tid alls. Att jag jobbat på turistbyrån i 6 år känns som en evighet, betydligt längre än de 6 år som mamma inte funnits med oss längre. Men de tre år jag idag levt utan pappa känns som ett stelnat ögonblick. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på honom, något jag skulle ha frågat eller velat ha hans åsikt om. Visst finns även mamma ofta i mina tankar, men inte lika påtagligt som pappa. Vi hade liksom så många och andra saker att fundera ihop oss om, även om vi långt ifrån var överens alla gånger. Sorgen förändras med tiden, så är det nog.....
Har varit på möte med JHT idag igen. Inser varje gång vilken amatör jag och vår destination är i jämförelse med andra när det kommer till utvecklingsarbete. Men det är ju fortfarande rätt kul, ändå på något outgrundlig vis. Fast allra roligast tycker jag det är när jag får ta hand om folk och dela med mig av mina smultronställen så de blir alldeles glada.
Vinkade av LG med trailern ikväll. Han skall köra natt till Umeå, för att ta färjan över till Vasa och hämta någon grej strax utanför. Jag skickade med honom sovsäck och termos ( mackorna fick han göra själv) och hoppas nu bara att allt går bra tills han är hemma igen på torsdag. Själv ska jag njuta av en tids "sambofritt" och sova gott!
Men kära hjärtanes. Är det så länge sedan Moster Ida och Morbror Ivar gick bort. Ja, tänk vad tiden går fort. Ja nu när jag tänker efter så åkte ju jag och Lucas hem till Mamma för att trösta henne när Morbror Ivar gick bort. Det kändes som att det var ett hårdare slag än när hennes syster gick bort. Kan säkert bero på att man inte var beredd. Det är tragiskt tycker jag att den här släkten bara träffas när det är begravning nuförtiden. Vi som hade såna trevliga träffar på Byvattnet. Känns bra att så många kunde komma när Mamma fyllde 70, tror att alla som var där uppskattade det. Du vet väl att det bara är 5 kilometer härifrån till Forsse som du åker förbi när du far hem till syster yster :)
SvaraRaderaNannas kalas var oerhört uppskattat av mig i alla fall! Mer sådant - skulle ju inte skada!
SvaraRaderaJo jag vetatt det inte är lång omväg till dig, men just nu känns det som att vi aldrig kommer till skott att åka till syrran heller...