1 oktober 2008

Landat i vardagen igen

Så fort det går att koppla bort allt och bara njuta av tillvaron i en vecka, och lika fort att komma tillbaka till vardagen och de vanliga hjulspåren. Just ikväll kändes det som att det jag saknar mest i vårt vanliga vardagsliv, är att vi alla äter åtminstone middag tillsammans. Idag har LG haft sådan "fjordd" att han inte ens gett sig tid att svara i telefon... Men det är väl bra för affärerna , får man hoppas.... Jag kollade in mitt fondsparande på internetbanken igår - det var inte bra för affärerna, kan jag lova. Lite trist är det ju när man inser att man förlorat en tredjedel av sitt sparkapital genom att ha det kvar på banken i stället för att ta ut det i juni i fjol och leva loppan för slantarna....

Eftersom jag inte var hemma på "Turismens dag" hade vi varken Öppet Hus eller annan aktivitet på Turistbyrån den dagen. I stället ska jag nu åka runt til´l alla 7:e klassare i kommunen och informera i 20 minuter om vad turism är och vad den har för betydelse för oss som bor här. Jag började idag med ett besök i Föllinge. Helt otroligt vad kul det var!!!! Eleverna var med på noterna direkt, frågade och interagerade och jag blev alldeles salig! Visserligen var det framförallt grabbarna som var mest framåt, men så har jag ju alltid varit svag för småkillar ( det är bara det att åldern på den definitionen ökar med min egen åler, har jag märkt). Jag formligen svävade ut ur klassrummet, och fick återigen ställa mig frågan:
-"Varför blev jag inte lärare i alla fall?"

Sedan var jag till vår redovisningsfirma och jobbade litegranna. Tänk den människan är helt otrolig! Jag blir glad varje gång jag träffar henne, samtidigt som jag blir lite matt - hur i hela friden hinner hon?? Alltid 1000 järn i elden och flera hundra nya projekt på gång varje gång vi ses. Och ändå hinner hon med sina barn och sitt stora hus, och jag vet inte vad?!! Jag känner mig jämförelsevis som världens långsammaste och lataste människa. Men sniglar har ju dock en viss charm också, trots allt.....

När jag hämtat barnen på fritids och fixat lite köttgryta till middag, satte vi oss och gjorde klart en Power Point om semestern i Kroatien. De hade ju lite hemläxeuppgifter som de gjorde innan vi åkte, ännu något mindre med sig och sedan detta då. Egentligen skulle Eric läsa högt för klassen ur sin Berättarbok, men då det inte är en av hans absoluta favoritsysselsättningar, frågade vi om han kunde få göra en Power Point att visa för klassen i stället. Felix fick haka på, så nu har de valt bilder, skrivit texter och tillsammans har vi knåpat ihop det. Lite seriösa har vi varit och letat musik på nätet - det blev till slut något popaktigt som vi i alla fall tror är Kroatiskt...

2 kommentarer:

  1. Åh tack, ja Gardfjället kan få en att tappa andan när man ser det. Det är juh en av världens bästa platser som jag fotade ifrån dessutom. Storsten nedanför stugan :)Det känns bra att du finns där som nära släkting med en underbar son precis som vi som kanske är lite speciell. Vi har redan fått tid för hembesök av psykologen och tid för en träff hos henne + att hon skall på dagis någondag nu och se hur han har det där. Trodde inte att det skulle vara så här snabba ryck, får verkligen hoppas att det går lika bra och fort med resten om hon nu tycker att det bör bli en fortsättning. Men det är väl att hoppas på för mycket.

    SvaraRadera
  2. Efter att ha sett din bild vart jag tvungen lägga in lite fjäll jag med....

    Tycker er kontakt med psykologen låter jättebra! Min erfarenhet är att när de från teamet ( habben i vårt fall) väl har "fångat in en" så släpper de inte taget förrän allt är utrett och klart. Men, men det är ju olika för alla. Vi hoppas att allt fortsätter som det börjar!

    Lycka till! Det är jobbigt under utredningen och när man får ett ev besked - men samtidigt, som jag skrev, en känsla av trygghet och att "landa".Bra också att sedan veta var man kan hitta hjälp och stöttning de gånger man behöver!

    Titade på bilderna på go-ungarna dina och inser att det är alldeles för långt mellan gångerna vi lyckas få se dem.....

    Stor Kram till er alla!

    /Anneli
    Kram på er!!!

    SvaraRadera