Att hämta julgran

Jag har bestämt mig, inget av den förvirring som rått efter det där samtalet med psykologen kommer att präntas ner i denna blogg. Ingen skulle ändå förstå något, för det gör vi inte själva. Nej, nu väntar vi i stället på att hon hör av sig igen med förslag på ett förlösande test som bör kunna leda till att hjälpa Felix i sin utveckling i stället för att konstatera att "detta är ändå ingen idé".

Eric har varit sjuk hela helgen och TVn har gått varm. Vad annars finns där att göra när man inte får gå ut och inte orkar bygga lego. Felix har gjort honom sällskap och har sett Mamma Mia 2 ggr, SOS 1 gång och Snowroller minst 2 ggr. (De sistnämnda följde med jultidningarna, och är delvis faktiskt lika roliga nu som då de var nya.)

Jag var mer än lovligt knockad i går och sov alldeles för längre, bakade lite matbröd, tvättade några maskiner, gjorde sällskap med grabbarna i TV soffan lite för långa stunder och började plocka undan i köket i hopp om att få till lite adventstämning i dag. Och se - det lyckades! För nu är köket fejat, julgardinerna uppe, adventstakarna i fönstren och sist men inte minst åkte Felix och jag till skogen och hämtade både adventsgran och julgran.




Det har snöat hur mycket som helst i helgen och det var så där trolskt vackert i skogen. Vi såg renar och flera olika spår efter andra djur. Vi enades om att var det inte Erics klasskompis renar, så måste det vara Tomtens. För vem kan värja sig mot att tro på Tomten när det ser ut sådär i skogen?

När vi skulle såga ner granarna gick snön upp till knäna på mig och ännu längre på Felix. Och hela tiden dalade små, små snöflingor ner och landskapet fick oskarpa konturer. Det påminde mig om en affish från Österrikiska Turistbyrån som jag i flera år hade som tavla - ett skogigt landskap där en vuxen man och en ung pojke stretar fram med en gran i den djupa snön, medan ännu mer faller. Nu hade vi ju visserligen skoter och jag är ju ingen man, men ändå - lugnet, stämningen och att föra en tradition vidare kändes som hämtad från den där bilden.

Jag följde alltid med pappa och tog gran, därför känns det extra roligt att Felix vill följa med mig. Det har han fått göra ända sedan han var liten. Första gången hade han ännu inte fyllt ett år. Det var då J & A följde med och jag inte kunde begripa varför granen var så tung - jag bar i granens grova ände, med Felix på ryggen, och J skulle bära toppen - men han snubblade och det hela slutade med att jag drog honom också! Behöver jag nämna att det var första och sista gången han följde med mig på granletning?

Livet

Tänkte referera samtalet jag hade med psykologen igår. Men, så ringde jag min kompis från gymnasietiden. Vi umgås tyvärr inte så mycket nuförtiden, men i all fall känner jag att vi alltid har kvar förtroendet och omsorgen om varandra och behöver bara lyfta på luren för att vara tillbaka i den känslan.

Hennes pappa har fått en stroke igen. Den förra är det nu sex år sedan, men nu hade det tagit hårdare, så han hade mist talet. Och genast är jag tillbaka i den tid då jag fortfarande hade föräldrar att ängslas för. Jag tror mig veta precis vad hon och hennes son går igenom just nu och det är tungt.

Jag orkar inte klaga nu över känslor av förvirring, att inte förstå eller begripa. Att överhuvudtaget inte acceptera att vissa saker inte ska vara någon mening att ens försöka lära Felix, eller att ett utlåtande från 4-års åldern ska vara för evigt avgörande för hans framtid.

Regn i november

tycker jag inte om....

Det tog mig 45 minuter hem från jobbet, att jämföras med normala max 30 minuter. Förseningen innebar att det inte fanns en chans att hinna fixa mat och vara tillbaka i Krokom till träningen. Så den fick vi stryka i dag. Hade ärligt talat ingen lust att åka ut och halka omkring på den där glashala vägen en gång till heller.

Dessutom har Eric varit hemma från skolan idag. Tror det är hans tur att ha en förkylningssläng nu. På förmiddagen ringde psykologen från habben och frågade efter mamma och pappa "Nej,jag är ensam hemma och sjuk" svarade Eric sanningsenligt. "Hur gammal är du?" ville psykologen veta.

Undrar om man kan bli anmäld till barnavårdsnämnden för att man lämnar en 9-åring ensam hemma när han är sjuk? För psykologen vet ju inte att farmor bor 20 meter bort och att Eric gick dit ungefär 3 minuter efter att han pratat klart med henne....

Segt

Sitter och väntar på att mailet med bilderna på segrarna ska gå iväg till pressen....

Verkar som om jag gjort det lite för tungt. Och klockan går, det är halt på vägen och snart är det väl midnatt innan jag kommer hem och får krypa till kojs. Alltså - utökar sömntiden till 6 timmar ungefär i natt då.... Ehh....

Guldstjärnor

Nu var det gjort - Guldstjärnemiddagen anno 2008. Är nog årets ovanligaste arbetsdag, men också bland de absolut roligaste. Jag är just nu som ett övertrött barn efter tre nätter med endast 5 timmars sömn vardera. Har ett överskott på endorfiner, av någon mer eller mindre okänd anledning, men koncentration, fokus och effektivitet sviktar märkbart.

Återstår av arbetsveckan; två mer ordinarie arbetsdagar, lite alpin inomhusträning och soppmiddag på Långan. Håller också på att trixa lite med programutskick inför lägret i Bydalen och träningskalendern som ska in på hemsidan för alpina klubben.

Tänk att det räcker till med fix och plock hela tiden?! Undrar just när "Inga" hade tänkt städa, byta gardiner och pynta till advent hemma hos familjen Åman-Nilsson?

Totalskidskolan - världens bästa skidskola!

Såg ni inslaget om Totalskidskolan på Packat & Klart ikväll? Annars går ju programmet i repris senare i veckan. Det är där Felix lärt sig åka slalom. Allt föräldrar och andra sa om personalen i inslaget är bara så sant. Jag har aldrig träffat mer fantastiska människor än killarna och tjejerna där! Nu åker ju Felix redan så bra, men när jag såg inslaget blev jag nästan sugen att anmäla honom till en lektion eller två under sportlovet. Egentligen kanske mest bara för att åter få träffa dessa fantastiska männsikor och liksom omsvepas av deras aura. Det kan förgylla tillvaron totalt för en lång, lång tid.

Idag har för övrigt varit en sådan där helt vanlig dag, full med små guldstänk hela tiden; Mötet i Norge gick över förväntan och jag kände att jag hade massor att bidra med och vi fick t o m riktigt god lunch. ( Är ju som bekant lite skeptisk till den norska maten.) Här hemma blev det Rödingpaj till middag - bara en så'n sak - och till efterrätt kom lilla Vanna, nu 4 månader, med pappa på besök och jag måste ju bara få hålla henne när han drack kaffe!(Mycket kaffe blev det....)

Blev ingen promenad i går, för "storpojken" behövde lite assistans, så nu blir det en ikväll i stället. I morgon hinner jag inte, för då är det Guldstjärnemiddag och då lär jag inte vara hemma förrän mitt i natten.

Iskall måndag

När jag kom på jobbet, som vanligt några minuter försenad till det avtalade mötet, var hela byrån totalt utkyld. Jag menar värre än vanligt. Vi fick ha mötet inne på caféet och S kom med kaffe för även där var det kyligare än vanligt. J satte genast igång att ringa runt och försöka jaga ifatt någon vaktmästare. Till slut fick hon tag på en som hade tid . Då var det 8 grader inne hos oss! Som tur var hittade han felet och vid 15-tiden på eftermiddagen kunde jag äntligen glida ur min täckkjol. Brrr!

Har, av förklarliga skäl varit lite svårt att jobba idag, men jag har ändå fått en del gjort. Inte det som jag planerat, visserligen, men ändå! I morgon blir det Norge och möte om Fiskevägen - undrar vad vi ska ta och göra med den?

Anmälningarna till upptaktslägret i Bydalen i början av december har börjat rulla in. Blev jätteglad idag, när en mamma till anmälde sig. Inte för att jag har något emot pappor, men det kan ju bli lite väl mycket av det goda... Gäller bara att hålla tummarna för att de får lite mer snö nu också, ännu räcker det visst inte till något träningsläger i alla fall.

Killarna var på skytte ikväll. Det är så skönt att kunna lämna dem några timmar utan att behöva vara med och engagera sig. Tror det är bra för dem också att inte mamma är med och bryr sig precis överallt. Pratade ihop mig med några andra föräldrar, så till helgen ska vi nog prova att göra ett ryck med hockeyplan. Vore ju kul om vi kunde få till en is som går att åka på i år.

Har plockat med mig lite hem av det där jobbet jag inte hann. Skulle verkligen behöva fixa det ikväll, men här är sjukt stora högar med ovikt och ostruken tvätt, otvättade "adventslakan", odiskad disk och andra saker som föräldrar i mer "normala" familjer prioriterar framför att krypa ner i soffan med en godispåse och Mamma Mia på DVD, alternativt ta en promenad alldeles själv i den kyliga, men vackra vinterkvällen.

Att ordna inför vintern

Hittade ett par jättefina överdragsbyxor till Felix och blev av med två par skridskor och två hjälmar på bytardagen igår. Sedan var vi til sta'n. Hann med inköp av en julklapp, kolla in pjäxor och ryggskydd på Team Sportia och handla lite mat. Innan vi åkte hem träffade vi den björnskrämde killen som glömt sin jacka med plånboken i här på fredagen. Eric var på Barnens Hus och köpte Lego för presentpengarna han fått av min faster och farbror, så han hade full huggning hela kvällen med att bygga.När vi kom hem var det redan mörkt och inte så mycket annat att göra än att börja med middagen, innan vi bänkade oss framför Dansbandskampen.
Jannez gick naturligtvis inte vidare. Jag hade nog anat att det skulle bli så, men blev besviken ändå.

Idag har jag kokat äppelmos av de 12 kg jag köpte av "potatisbilen" i veckan. Har även fått mig en promenad med Herman i det vackra vintervädret, så jag känner mig rätt nöjd. Nu kom LG och berättade att han eldat,så det finns varmvatten. Med andra ord kryper jag ner i bubbelbadet när barnen gått och lagt sig och får en perfekt avslutnign på en lagom lat helg.

Skidtestning

Har varit hos frissan i Aspås idag och fått veta massor om hur det är bakom kulisserna på TV. Önskar nu bara att hon får ställa sig på den där scenen och sjunga en gång till. Såg ju på TV hur hon njöt och förstår det än mer nu när jag fått prata med henne.

Här hemma har vi plockat fram och gått igenom all vinterutrustning för att se vad som passar och vad som behöver kompletteras. Just nu, strax före nio, är grabbarna ute och testkör längdutrustningen. Det mesta kunde de faktiskt ha i år också, men några par skridskor och ett ryggskydd bl a får vi lämna in på bytesdagen i morgon. Sedan är det ju bara den stora frågan vad man ska begära för grejorna...

Tänkte hinna till sta'n en sväng också i morgon - fick utesluta det idag då jag blev kvar längre i Aspås än jag från början tänkt. Se'n hörde jag på radion att de öppnar Ullådalsliften i Åre i helgen och då blev jag ju onekligen lite sugen på att åka dit...

Fullmatad torsdag

Speedad dag på jobbet idag. Trodde jag skulle hinna skriva klart allt som skulle varit klart i tisdags - optimist! I stället ringde telefonen hela tiden och kanske startar ett samiskt aktivitetsföretag i kommunen inom kort - Jippiee! Sedan fick jag en förfrågan på skotersafari och boende för 4 Österrikare i mellandagarna. LG kom in så vi käkade lunch tillsammans. Gjorde därefter klart ett skräddarsytt blomstervandringspaket till sommaren och sålde in mina tankar kring vårt nya onlinebokningsförsök till tre medlemmar.

Hade tänkt åka hem vid tre för att slippa stressa, men klockan blev som vanligt fyra. Hem, hämta på fritis, fixa mat på en halvtimma, byta om och slänga oss i bilen. Ikväll hade jag bestämt att vi skulle på alpina klubbens inomhusträning. Lite protester från båda herrarna och i början skulle Eric inte alls vara med. Till slut släppte det och allt var jättekul och vi stannade och badade och nu vill de absolut åka nästa torsdag igen. Yes!!!!

Pratade ihop oss lite, vi som är ansvariga för samordningen av träningen, så i morgon ska jag sätta mig att fixa lite "aktivtetskalender" och hemsidesinlägg. Nu ska jag bara hämta in tvätten och softa lite tror jag - innan jag laddar för att slänga LG ur sängen igen...

Ännu en vild natt i sovrummet

Eric vägrar numera att sova i vår säng sedan LG en natt drömde sött, tog armbågen och drog den med all kraft ner i bröstet på Felix som sussade bredvid. Felix har inte lika bra minne, så han har nog trots denn aomilda behandling hamnat där någon fler gång.

Det här var efter det att LG drömde att han jagade en björn här ute bland husen, gömde sig i ett och såg som sin enda utväg att slå till björnen på nosen med all sin kraft. Problemet var bara att det var jag som fick en fet smäll mitt i nyllet.

I natt har jag dock gett igen - "råkade" knuffa till honom "lite" så att han med ett brak hamnade på golvet. Så det kan gå..

Tjat

Undrar hur många gånger man kan säga -"Nu måste ni gå och lägga er" på 20 minuter??? Jag är övertygad om att jag innehar rekordet. Tyvärr slutar det ju allt för ofta med att jag lessnar ur och förvandlas till monstermamman no 1 med arga rösten som till slut skriker i falsett. Minns att LG en gång sa - "Det hörs ändå ut i verksta'n när du säger åt ungarna att gå och lägga sig..."

En jag känner berättade för mig att hon aldrig har tjatat på sina barn, eller någon annan heller för den delen. Jag är djupt imponerad! Jag försöker föreställa mig hur jag löser läggningstjatet på annat sätt - Hmm, lyfter grabbsen helt sonika över tröskeln och ner i sängen , kanske??? Går ut och skriker bakom knuten? Ringer till LG och säger att -"ikväll är det visst din tur att få dem i säng"?

Kan ju inte hjälpa att jag tycker det är skönt med kvällsjobb, då jag slipper det eviga tjatet. Men stunden efteråt, när de ska stoppas om och vi pratar lite om idag och lite om i morgon och jag fortfarande får världens största godnattkramar och vi säger "God natt" och "Jag älskar dig", den vill jag aldrig någonsin byta bort.

Det vackraste jag vet......

... är ny fin ren och vit snö som bäddar in landskapet i en mjuk omfamning. Tror att det ligger i släkten, det där med att älska vintern och tycka att nysnö är det vackraste som finns. Fick ett mail av syster med ungefär de orden också. Tyvärr töar det lite just nu. Enda fördelen med det är att vi kunde göra snölyktor - ett helt gäng har vi på tomten ikväll.


I går, när jag hämtat tvätten vid 23-tiden, var det så otroligt vackert ute med fullmåne och gnistrande vit snö överallt. Jag var bara tvungen att ta en kvällspromenad. Nere vid sjön stod jag i flera minuter ute på bryggan och såg på månen, lyssnade på vågorna som slog in mot land och bara njöt! Men korna trivdes nog med att äntligen ha fått komma in i värmen. Några sprang in direkt, medan två var precis så tjuriga och dumma och bångstyriga som bara kor kan vara.


På jobbet har det bara ringt en massa försäljare i dag, så jag har inte fått mycket gjort. Dagens roliga inslag var när holländarna som har sommarställe i Rönnöfors kom in - han är en mycket duktig fotograf och vi pratade om möjligheterna att fotografera björn. Så nu är tankarna på ett gömsle för björnspaning högaktuella igen.

Eric har i läxa att läsa en dikt eller berättelse och öva på det så att han kan läsa inför klassen. Det blev en liten "Walk down memory lane" när vi letade i bokhyllan. I morfars "Utanikring" där man bl a kan läsa "..allri mer åt Kramfårsch.." på ångermanländska, hittade Eric sin favorit "Kast katta på ellen...". Själv försjönk jag i Gustaf Frödings samlade verk.

Jag minns så väl när jag fick den. Jag minns också exakt känslan när jag läste orden på kortet som boken överlämnades med och hur stort det var, där och just då. Det är länge sedan nu, allt är annorlunda, varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Jag vet också att det är de vackraste ord jag hittills i mitt liv fått mig förärade. Men att kortet fanns kvar, sparat i boken, det hade jag faktiskt glömt. Det var fint att få läsa igen, så nu ligger orden på kortet återigen sparade någonstans i Frödings samlade verk...

Häxan Surtant

Min favorit bland moderna barnprogram, alla kategorier, är "Häxan Surtant". Vi såg en snutt idag, Eric och jag. Han förstår inte varför mamma fnissar hela tiden åt häxan, åt Tryggve och åt häxans mamma. Och hur kan jag förklara för honom, att det bara är så befriande och underbart att se min barndoms sagofigurer i denna skepnad?

Däremot tycker Eric att mamma är lik häxan - "Du är ju också svart - i kläderna och håret!" Och jag tar det som en komplimang, för innerst inne finns i mig en liten "Häxan Surtant" som vill komma ut och gnälla och sura och inte vara snäll och definitivt inte vara serviceminded och tänka på hur man presterar ett gott värdskap.

Men den häxan är det nog mest bara familjen förunnat att träffa. Hon får ju i vart fall stanna hemma när jag åker på jobbet - hur skulle det annars sluta?

Efter regn kommer solsken

Masade oss ur sängen, LG och jag, vid 7-tiden i morse. Ovanligt tidigt för att vara helg och vi. Jag skjutsade honom "till bussen" och körde sedan vidare till Frösön. Eftersom jag inte varit på Spa-Dag med Brukarrådet förut, så missade jag lite i taktiken och hann "bara" skriva upp mig på 2 behandlingar av de 3 som ingick.

Istället valde jag att prioritera prova-på-yogan och ai chin. Massagen som jag fick var ljuvlig och ansiktsbehandlingen bidrog till att jag nu är len som en bäbisrumpa i ansiktet - fantastiskt! Efter den kombinationen blev vi uppmanade att dricka mycket och att det kunde sätta igång vissa renande reaktioner i kroppen. Jag lovar : det var inget skämt - jag måste ha kissat kubik i kväll!

Det mest fascinerande var ändå när hon som gjorde min ansiktsbehandling la händerna på mitt huvud, talade om för mig minst tre saker om hur min tillvaro ser ut hemma och på jobbet och sedan blev allt varmt och jag kände mig totalt jordad och det var en helt otrolig "utanför-kroppen" känsla! Så nu har jag önskat mig en timmas helkroppshealing i juklapp av LG...

På vägen hem ringde jag upp en kompis som jag mest brukar sms:a med. Blev ett perfekt sällskap på vägen hem i snöyran. Jo, för nu har snön äntligen kommit och allt är vitt och vackert och inbäddat i bomull och livet får ny fart igen!

Ett enda misstag har jag gjort i dag; en liten "fruktstund" till vårt dignande godisbord ( vi åt faktiskt inte upp allt!) som vi ackompanjerade Dansbansdkampen med i kväll. Borde ha lärt mig att vin efter Spa är en dålig kombination. Det blir liksom så snurrigt då.....



På tal om Dansbandskampen; jag tycker de där Älvdalingarna kan få bli hemförlovade nu. Eftersom jag faktiskt var med på 70-talet kan jag bara säga - "Been there, done that!" Men som jag sa i radiointervjun, med tanke på hur patriotiska masar är, så blir de svårforcerade i omröstningarna. Får väl hitta på några fler PR knep för att hjälpa Jannez nästa helg.

Bagare

Ibland kan man gå med på att göra nästan vad som helst, bara man slipper åka på alpina klubbens inomhusträning i tätorten 3,5 mil bort. Och gott blev det ju också....

Till större delen trist fredag

Kl 15.00 idag var vi tvugna att dra strecket. Vi bestämde oss för att ställa in resan till Dansbandskampen nästa helg. Trist och jag är grymt besviken. Har ringt runt till de som bokat och de är ju ändå förvånansvärt förstående. Ska prova hjälpa några som vill åka tåg ner. Sedan väntar vi bara på avbokningsavgiften för entrébiljetterna. Killen på bokningen hade fått halsfluss och hans vikarie visste inte riktigt. Befarar nu bara att det ringer 10 st till veckan - och vi hade kunnat åka i alla fall!

Ikväll var det middag på "Långan" som några ur Lysföreningens styrelse fixat. En trerätters middag för 50 spänn - toppengott! Sedan spelade Fålings upp till dans. LG hade ångrat sig, ätit middag hos farmor och stannade hemma och körde flis i stället. Ytterligare en trist-pålaga, i min värld. Killarna och jag hade i alla fall trevligt och åkte hem vid 22-tiden, för då var Eric alldeles blek av trötthet.

I morgon ska jag på föräldraträff med "Spa-inslag" på habiliteringen. Har några mammor som jag vet kommer, som det ska bli extra kul att träffa. LG kör buss till Umeå, så vi har hyrt in grabbarna på lunch hos farmor.

Kan nog bli en hyfsat bra helg i alla fall, även om denna dagen mest gått i tristhetens tecken.

Egotripp

Jag blev intervjuad i radion idag!

Lyssna på P4 Zenit mellan kl 11 och 11.30, om du vill höra min ljuva stämma!!Gav resutat t o m - några nya bokningar på "Jannez-resan", men tyvärr inte tillräckligt ännu.

Nu: Skotermöte i Föllinge - tjing!

Undrens tid är inte förbi

Idag ringde M från Elevhälsan. Hon hade hört att Felix sliter lite ont med att han inte kan lära sig att läsa. Det är ju därför som vi nu till slut gjorde alla testerna också, som ju inte visade något resultat i alla fall...

Nåväl, hon hade nu ordnat med chefer hit och dit och jag vet inte allt, så att hon själv kommer att vara med Felix två hela timmar per vecka för att prova olika läsinlärningsmetoder. Tyvärr ringde hon när det var som mest stressigt på jobbet, så jag hann inte riktigt uppfatta hur länge det gäller - jag blev nog lite lätt euforisk också och kunde inte riktigt ta in allt på en gång. Men det spelar liksom mindre roll, bara det att någon på eget initiativ av egen tanke och kraft kommer med ett förslag som på alla sätt gynnar Felix är ju helt fantastiskt! För när jag tänker efter, är det nog bland de första gångerna det händer - i alla fall i skolans värld.

En sak hon sa har jag dock funderat lite på så här i efterhand; "Vi från Elevhälsan gör ju vanligtvis inget på eget initiativ, utan arbetar endast på uppdrag av antingen lärare eller föräldrar" Undrar hur hon tänkte då? Vi vet ju att Felix inte kan lära sig läsa som det nu är, liksom hans lärare. Om fröken själv inte begär "hjälp" från Elevhälsan - ska vi "gå förbi" henne och vända oss direkt till dem då?

-" Jo, hej, Felix verkar inte kunna lära sig läsa, hans fröken jobbar på som attan, och vi har ingen aning, men vi tänkte att ni kanske kan gå in och styra upp det hela??"

Skulle just vara ett snyggt och effektivt sätt att förbruka förtroende på, misstänker jag...

Alternativ läggning

Vi hade styrelsemöte i Alpina klubben i kväll, så det var bestämt att jag skulle komma hem sent. Middag inbokad hos farmor och förväntansfulla barn som skulle uppvakta farfar med blommor, choklad och resterna av tårtan.

Ungefär när mötet började ringde LG och undrade när jag skulle komma hem, för han måste ut med trailern. I och med detta startade "operation distansstyrning" av grabbar. Först ringde jag i lämplig tid och bad killarna borsta tänderna och förbereda sänggåendet. Mötet drog förståss ut på tiden, så efter ett tag fick jag ju även ringa och be dem krypa till kojs. Döm om min förvåning när jag kom hem och de faktiskt båda låg i sina sängar med nyborstade tänder!!

Somnat hade de förståss inte, men Eric såg så nöjd ocjh lycklig ut, så jag berömde honom "en masse". Gick sedan in till Felix och gjorde likadant och talade om hur glad och stolt mamma blir när han klarar sådana saker själv. Men Felix är ju ärligheten själv, så han kunde inte låta bli att berätta med ett varggrin:-"Mamma, vi skyndade oss till sängarna när vi hörde bilen!"

Plötsligt insåg jag varför båda killar var så angelägna om att veta exakt var jag befann mig när jag ringde och att deras soliga leenden under täckena inte enbart berodde på att de fixat att lägga sig helt på egen hand....

Verkstadsjobb

Inte blev det nå'n promenad i går kväll inte... Hamnade uppe i verksta'n med LG och fick hjälpa till med att sätta nya batterier i "Ljungbyn". Den är stor den traktorn! Kände mig som en miniatyr av mig själv när jag klättrade upp på däcket för att lyfta i batterierna på rätt plats.

Vi gör ju inte så mycket tillsammans - mannen i mitt liv och jag. Det blir ju gärna så att han jobbar, jag umgås med barnen, sköter markservicen hjälpligt och slöar lite lämpligt. Därför är det så kul när jag någon gång är "betrodd" att hjälpa till med någon av alla hans projekt och sysslor. Han har ju, av rätt förklarliga skäl, inte så stora tankar om min kapacitet som verkstadsmedarbetare, men med mina förhållandevis små krav så räcker det fullgott med att få lyfta lite batterier, trampa på en bromspedal eller annat mindre tekniskt krävande. Inget som han ber mig göra som jag klarar av på egen hand, som att bära undan, plocka bort eller så. Nej, det är när vi får hjälpas åt och är beroende av varandra för att få det att fungera, det är de gångerna jag uppskattar allra mest.

Fars dag

Vi har uppvaktat med present och tårta ( blev en enkel kladdkaka den här gången) och som bonus städade jag bussen. Farfar hann vi inte med, för innan kakan svalnat hade han hunnit åka på "bal". Han är otrolig - åker på pensionärsdans varje söndag året runt och stuffar till mitt i natten. Har svårt att föreställa mig att vi ska vara så pigga den dag vi är dubbelt så gamla som nu.

Gjorde ett städförsök i vardagsrum och matrum idag också - men inte blev mina golv så där blanka som när hon städ-demonstratrisen drog moppen hemma hos grannen i går. Får nog ställa till med ett sådant där städ-party och se om hon kan göra underverk med våra golv också? Jag tvivlar dock.....

Är alldeles kolmörkt ute nu och jag har i stort sett inte varit ut på hela helgen. Längtar tills snön kommer, då är det mycket lättare att komma sig ut och få såväl luft som rörelse. Känner mig trots allt lite sugen på en promenad nu när jag inte längre är så seg som jag varit de här dagarna. Återstår väl bara att leta fram pannlampan då, om jag inte håller mig till vägen, men den är ju sååå tråkig att gå...

Ingen särskild dag

Jiissess - vilket styrelsemöte! Högt och lågt, seriöst och tokroligt, åsså lite köttbullar och frukstund på det! (Översättning för den oinvigde: en öl innehåller lika mycket kalorier som 10 köttbullar och vin är ju helt enkelt koncentrerade vindruvor!) Åkte in på kontoret och jobbade några timmar till, så det han bli eftermiddag och nästan mörkt innan jag kunde ta min efterlängtade promenad.

Besökte även nyblivna mamman - fascinerande vilken förvandling hon genomgått! Så lugn och harmonisk och formligen strålar av förnöjsamhet! Så fick jag hålla lill-stårschan och med det så kom ju tårarna, förstås.

När jag senare på kvällen lagt in killarnas jultidningsorder upptäckte jag att en av beställningslistorna saknas. Rusade ut i verksta'n för att kolla om det följt med pappers-skräpet - men LG hade redan hunnit elda! Gissar att vi kommer att stå här på julafton med ett antal böcker som vi inte lyckats spåra någon beställare till. Jippiie!! Som tur är har barnen bestämt sig för premier som hela familjen får nytta av, så vi får väl se det som en delbetalning av de prylarna och sedan blir det böcker i julklapp till alla vi känner och några till....

Idag har vi mest varit lite matta i pälsen och det är killarnas tur att vara förkylda. Tackade av den anledningen nej till middag i Gräftåvallen. Familjen H blir uppe där i minst 14 dagar över jul, så vi får se till att umgås desto mera då. Var på städparty hos grannen (tror ju knappt det är sant själv!!) och till sta'n så att barnen kunde panta burkar. Eric hann bli supersur tre gånger för att han inte fick köpa sitt 154:e gosedjur för alldeles för mycket pengar. Handlade pizza på vägen hem, orkade bara inte laga mat, kollade dansbandskampen och nu längtar jag bara efter att få krypa till sängs i hyfsad tid för en gångs skull.

Tokjobbarvecka

Har en sådan där galen vecka, med tokmycket jobb på såväl dagtid som kvällstid. Möten och träffar och tusen saker som skulle varit klart igår, helst, men det hann jag förstås inte heller.....

Körde ett "race" med info för 7:or igår igen, och är helt ställd av det faktum att tjejerna överlag verkligen inte säger ett knyst. Undra på att jag blev utslängd ur klassrumet på högstadiet och gymnasiet - kan ju defintitvt inte ha passat in i normen som tyst och beskedlig flicka.

Sedan jurymöte för Guldstjärnan - mina favoriter vinner!!! Och jag får inte säga vilka de är - hihi....

På kvällen bar det av till byn vid gränsen (14 mil t o r) på en marknadsföringsträff med fiskevårdsföreningen där. Trevligt som alltid, men som vanligt känner jag att jag kan för lite och räcker inte till som jag önskade.

I dag har det varit fullt kör precis hela dagen. Eric har varit sjuk och fick klara sig själv hemma - det gick bra. Hemlagad älg-köttsoppa till middag - det är grejor det jämfört med norsk Sodd! Slapp ett möte i kväll,som blev sjutet på framtiden, så nu hinner jag kuvertera utskicket för Almåsa AK. Och prova skriva en pressrelease om resan till Dansbandskampen med Jannez den 22-23 november. Lite nervöst om vi inte får ihop 30 resenärer - är ju mina sparpengar som står på spel den här gången!Hoppla!

I morgon blir det styrelsemöte med övernattning - brukar vara rätt mör efter en sådan historia, så ledig fredag känns inte fel. Får bli en promenad då - fattar inte hur folk bär sig åt som hinner träna????

Små och större barn

Pratade länge med den nyblivna modern i går kväll. Räknar dagarna tills jag får se och håll aknytet - och ska väl även gråta en skvätt.... Läste även hos "Heja Abbe" i dag om vad som måste vara världens underbaraste väckning, och kunde inte låta bli att tänka på alla dessa magiska stunder de har framför sig - Kajsa och hennes mor och far. För oss är detta numera ljuva minnen att se tillbaka på, även om båda killarna än idag kan vara riktigt gosiga och kramiga emellanåt.

Har hunnit med föräldramöte med särskolan ikväll också, och måste naturligtvis bli lite upprörd. Där sittter man från elevhälsan och talar vänt om att vi "inte ska vara ledsna" typ, utan "se till våra barns styrkor". Har vi någonsin gjort något annat?? Men hur funkar det i skolan? Finns resurserna och stödet så att lärarna får förutsättningar att göra detsamma och sedan tiden att planera individuellt för varje barn utifrån dess förutsättningar? Jag var ju tvungen att ryta till (lite), som vanligt. Jag pratade med Felix fröken sedan och tor hon förstod att jag inte var kritisk till hur hon utför sitt arbete - för hon vill verkligen barnens bästa!

Medelmåttans mästare

Tänk, jag önskar att jag vore så där riktigt, ruskigt bra på något!!!

Att skriva, måla eller fotografera så läsaren och betraktaren måste hålla andan.
Att sjunga och spela så att åhöraren får tårar i ögonen.
Att vara riktigt effektiv och duktig på jobbet så att alla vore nöjda.
Att kunna städa så huset skiner och laga mat som alla äter, alltid.
Att träna ofta och mycket, åka skidor som en OS-mästare eller orientera som eliten.
Att vara kloka, superförstående föräldern med bästa tålamodet.
Att vara snygga, smala sambon och värsta älskarinnan.

Men, det enda jag är riktigt bra på - är att göra ingenting alls.

Allt annat, gör jag så gott jag kan.

I stället gör jag det jag gör av hela mitt hjärta, alltid.

Och det är gott nog, för annars vore jag ju inte jag - en medelmåttornas mästare!

Novemberlovsavslutning

Vi har varit på bowling, hela familjen och en granne. Hur kul som helst! LG var stolt som en tupp, för han vann! Jag som totalt saknar bollsinne, kom förstås sist, men så tycker jag ju kanske inte att bowling är någon riktigt sport heller, på sin höjd en teknikgren man kan förströ sig med när det råder snöbrist ute.....

(Eller som räven sa; -Surt! eftersom jag är bärare av familjens tävlingsgen N:o 1!)

Och idag kom ytterligare en liten Kajsa till världen! Kan inte bärga mig tills vi får åka och snusa bebis!!

Skogsdoft

Jag är defintivt ingen anhängare av skogshyggen. Även om jag förstår produktionsvillkoren och vet att "föryngringsytorna" är morgondagens friska skog, så värker dessa öppna sår i de djupa tysta skogarna i min själ. För mitt inre ser jag hur de klumpiga trollen och de lätta älvorna snubblar,snavar, ramlar och slår sig bland uppbrutna stubbar och högar med grot.

Men ändå, skogens alla väsen må förlåta mig:

"Det finns ingen annan så ljuvlig doft på denna jord, som nyavverkad skog!"