17 november 2008

Det vackraste jag vet......

... är ny fin ren och vit snö som bäddar in landskapet i en mjuk omfamning. Tror att det ligger i släkten, det där med att älska vintern och tycka att nysnö är det vackraste som finns. Fick ett mail av syster med ungefär de orden också. Tyvärr töar det lite just nu. Enda fördelen med det är att vi kunde göra snölyktor - ett helt gäng har vi på tomten ikväll.


I går, när jag hämtat tvätten vid 23-tiden, var det så otroligt vackert ute med fullmåne och gnistrande vit snö överallt. Jag var bara tvungen att ta en kvällspromenad. Nere vid sjön stod jag i flera minuter ute på bryggan och såg på månen, lyssnade på vågorna som slog in mot land och bara njöt! Men korna trivdes nog med att äntligen ha fått komma in i värmen. Några sprang in direkt, medan två var precis så tjuriga och dumma och bångstyriga som bara kor kan vara.


På jobbet har det bara ringt en massa försäljare i dag, så jag har inte fått mycket gjort. Dagens roliga inslag var när holländarna som har sommarställe i Rönnöfors kom in - han är en mycket duktig fotograf och vi pratade om möjligheterna att fotografera björn. Så nu är tankarna på ett gömsle för björnspaning högaktuella igen.

Eric har i läxa att läsa en dikt eller berättelse och öva på det så att han kan läsa inför klassen. Det blev en liten "Walk down memory lane" när vi letade i bokhyllan. I morfars "Utanikring" där man bl a kan läsa "..allri mer åt Kramfårsch.." på ångermanländska, hittade Eric sin favorit "Kast katta på ellen...". Själv försjönk jag i Gustaf Frödings samlade verk.

Jag minns så väl när jag fick den. Jag minns också exakt känslan när jag läste orden på kortet som boken överlämnades med och hur stort det var, där och just då. Det är länge sedan nu, allt är annorlunda, varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Jag vet också att det är de vackraste ord jag hittills i mitt liv fått mig förärade. Men att kortet fanns kvar, sparat i boken, det hade jag faktiskt glömt. Det var fint att få läsa igen, så nu ligger orden på kortet återigen sparade någonstans i Frödings samlade verk...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar