Inte blev det nå'n promenad i går kväll inte... Hamnade uppe i verksta'n med LG och fick hjälpa till med att sätta nya batterier i "Ljungbyn". Den är stor den traktorn! Kände mig som en miniatyr av mig själv när jag klättrade upp på däcket för att lyfta i batterierna på rätt plats.
Vi gör ju inte så mycket tillsammans - mannen i mitt liv och jag. Det blir ju gärna så att han jobbar, jag umgås med barnen, sköter markservicen hjälpligt och slöar lite lämpligt. Därför är det så kul när jag någon gång är "betrodd" att hjälpa till med någon av alla hans projekt och sysslor. Han har ju, av rätt förklarliga skäl, inte så stora tankar om min kapacitet som verkstadsmedarbetare, men med mina förhållandevis små krav så räcker det fullgott med att få lyfta lite batterier, trampa på en bromspedal eller annat mindre tekniskt krävande. Inget som han ber mig göra som jag klarar av på egen hand, som att bära undan, plocka bort eller så. Nej, det är när vi får hjälpas åt och är beroende av varandra för att få det att fungera, det är de gångerna jag uppskattar allra mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar