Min favorit bland moderna barnprogram, alla kategorier, är "Häxan Surtant". Vi såg en snutt idag, Eric och jag. Han förstår inte varför mamma fnissar hela tiden åt häxan, åt Tryggve och åt häxans mamma. Och hur kan jag förklara för honom, att det bara är så befriande och underbart att se min barndoms sagofigurer i denna skepnad?
Däremot tycker Eric att mamma är lik häxan - "Du är ju också svart - i kläderna och håret!" Och jag tar det som en komplimang, för innerst inne finns i mig en liten "Häxan Surtant" som vill komma ut och gnälla och sura och inte vara snäll och definitivt inte vara serviceminded och tänka på hur man presterar ett gott värdskap.
Men den häxan är det nog mest bara familjen förunnat att träffa. Hon får ju i vart fall stanna hemma när jag åker på jobbet - hur skulle det annars sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar