Vi hade styrelsemöte i Alpina klubben i kväll, så det var bestämt att jag skulle komma hem sent. Middag inbokad hos farmor och förväntansfulla barn som skulle uppvakta farfar med blommor, choklad och resterna av tårtan.
Ungefär när mötet började ringde LG och undrade när jag skulle komma hem, för han måste ut med trailern. I och med detta startade "operation distansstyrning" av grabbar. Först ringde jag i lämplig tid och bad killarna borsta tänderna och förbereda sänggåendet. Mötet drog förståss ut på tiden, så efter ett tag fick jag ju även ringa och be dem krypa till kojs. Döm om min förvåning när jag kom hem och de faktiskt båda låg i sina sängar med nyborstade tänder!!
Somnat hade de förståss inte, men Eric såg så nöjd ocjh lycklig ut, så jag berömde honom "en masse". Gick sedan in till Felix och gjorde likadant och talade om hur glad och stolt mamma blir när han klarar sådana saker själv. Men Felix är ju ärligheten själv, så han kunde inte låta bli att berätta med ett varggrin:-"Mamma, vi skyndade oss till sängarna när vi hörde bilen!"
Plötsligt insåg jag varför båda killar var så angelägna om att veta exakt var jag befann mig när jag ringde och att deras soliga leenden under täckena inte enbart berodde på att de fixat att lägga sig helt på egen hand....
Ja vad är det man säger...Av barn och fyllon får man höra sanningen.
SvaraRaderaVad skönt det måste vara när barna börjar bli så stora att man kan låta dom fikxa vissa saker själv. Här han man fullt upp tills man stupar i säng. Fast när dom blir större önskar man väl att dom var mindre.
Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer :)