Inte riktigt som jag tänkt mig....

Efter att barnen skickats till skolan, packade jag upp datorn för att göra klart lite jobb som jag inte hunnit tidigare i veckan. Men det gick bara inte, jag var bara så obeskrivligt trött. "Bara vila en liten stund" tänkte jag och ramlade ner i soffan. Och där låg jag. Först 4 (!!) timmar senare vaknade jag. Nu fick jag lätt panik, för jag hade inte ringt taxi om att Eric skulle ha en kompis med sig hem, fick tag på Anki som förklarade att just idag hade de inte plats. Slängde mig i bilen och blev nog bara 5 minuter sen, trots allt.

Har ändå tagit mig friheten till en skidtur - det blev den "normala" svängen, utan kamera, men det var härligt det med. Såg renar, älgspår och två skogsfåglar ( var för mörkt för att kunna artbestämma dem). Jobbet behöver ju inte vara klart förrän på måndag.....

I kväll har jag varit på Tupperwareparty med ett gäng mammor härifrån byn. OK, jag vet att det är "tantvarning", men det är riktigt roligt att få träffas emellanåt, fika, shoppa lite "bra-att-ha" prylar och framförallt umgås och surra. Och det gjorde vi!!! I mun på varandra och utan hänsyn till den stackars "demonstratrisen". Jag drog genast paralleller till våra tjejträffar med Högskolegänget, där ju vissa också har stora svårigheter att göra sig hörda.

Kom även osökt att tänka på när jag var barn och mamma var med i "Kvinnoklubben". Tanken var väl att det skulle handla om lite politik i grunden, men mest minns jag hur skratten ekade där i vardagsrummet de kvällar när det var fyllt av "tanter. Så nu, när jag själv är "tant", tror jag nog att deras största behållning bestod i få träffas, fika och prata en stund bara de - som omväxling utan sina män.